Dopet är mission

Många inser att det i vårt land finns ett stort behov av kunskap om kristen tro i teori och praktik. Kyrkans missionsuppdrag bottnar i att Jesus Kristus, han som själv är evangeliets hjärta, sänder oss att döpa och lära. Där mission bedrivs blir det alltid tydligt att dopet är det grundläggande sakramentet, som förenar en människa med Jesus Kristus och för henne in i kyrkan.   

Det är därför en stor och viktig händelse när Svenska kyrkan utformar ett nytt förslag till dopordning, särskilt som den också är ett väsentligt uttryck för kyrkans tro, bekännelse och lära.

Svaret på en vikande dopsed är att erbjuda undervisning och dop i olika livssituationer. I Svenska kyrkan döps många konfirmander, och fler lär det bli. En växande skara – delvis nya svenskar med bakgrund i andra kyrkor eller andra religioner – söker i vuxen ålder en tro och önskar få del av dopet.  

Fortfarande är dock de flesta små barn när de döps. För många föräldrar är det viktigaste att få uttrycka sin tacksamhet över att en ny människa kommit till världen. Ibland sker också familjebildningen på sådant sätt att dopet är det första tillfälle när familjerna till barnets föräldrar möts.

I denna situation är det pastoralt riktigt att dopgudstjänstens första del uttrycker vår glädje över barnen och att Jesus tar emot dem. Men en missionsdialog innebär både att finna en gemensam mark och att förkunna och erbjuda något mer, nämligen frälsningens gåva. Att vi fått texten om hur Jesus presenterar sig i Nasarets synagoga att läsa vid dop av unga och vuxna passar utmärkt ur detta perspektiv.
Därför behöver befrielsebönen – som utifrån missionsperspektivet är nödvändig – tydligare markera att Gud inte endast befriar från allt ont utan också ger ett nytt liv.

Under de senaste trettio åren har BEM-dokumentet (Kyrkornas världsråd 1982) spelat en stor roll när kyrkor utformat sina dopliturgier och närmat sig varandras dopförståelse. I Handbok 86, biskopsbrevet Leva i dopet och handbokskommitténs egen dopgrupp lyfts de fem huvudmotiven fram:
1. Dopet innebär en delaktighet i Jesu död och uppståndelse och sträcker sig över hela livet.
2. Dopet handlar om omvändelse, förlåtelse och rening och får därmed etiska konsekvenser.
3. Dopet ger Andens gåva och ett nytt liv.
4. Dopet införlivar i Kristi kropp, den världsvida kyrkan.
5. Dopet är ett tecken på Guds rike och den kommande världens liv.

I förslagets tydningsord till dopet antyds dessa ekumeniskt bejakade motiv, men vi menar att inget av dem tillräckligt tas till vara. Därigenom riskerar Svenska kyrkan att inte undervisa med den tydlighet som missionssituationen kräver. I dopordningen behöver den gåva av försoning och liv som Jesus ger genom sin död och uppståndelse lyftas fram. Vi efterlyser en starkare biblisk substans och konkretion. Om detta inte görs, finns också risken att dopets kallelse till efterföljelse och tjänst – som är tydlig i förslaget – inte får bottna i evangeliet.

Även de bibelläsningar som sedan kan följa bör koncentreras till texter om dopet och dess innebörd.

Mission är att gå över gränser. I dopet går en människa över en gräns från förr till nu. Detta blir särskilt klart när en vuxen, kanske en tidigare ateist eller muslim, vill bli döpt till Kristus. Det är en av Svenska kyrkans största utmaningar att frigöra sig från forna tiders statskyrkotänkande och hjälpa människor att ta steget in i den kristna tron och in i den världsvida kyrkan.

Detta bör vara vägledande när de teologiskt tunga momenten i dopgudstjänsten utformas: befrielsebönen, tydningsorden, bibelläsningarna, dopbönen och förbönen. EFS vill, som missionsrörelse inom Svenska kyrkan, bidra med förslag på hur missionsperspektivet kan tas till vara. Vi vädjar till handbokskommittén, biskopsmötet och läronämnden att göra Bibelns dopinnehåll rättvisa och därmed ta missionssituationen på fullt allvar. Det handlar om bekännelsen till Jesus Kristus, om kyrkans identitet och om uppdraget att ge vidare evangeliet om nytt och evigt liv i Kristus genom dop och tro.
 

Stefan Holmström
EFS missionsföreståndare
Hans Lindholm
samarbetskyrkopräst