Han antydde t o m att ett beslut mot hans uppfattning skulle medföra att han lämnade sin befattning. Inget bra argument att anföra i en debatt.

Ett viktigt skäl till att biskopen är självskriven ordförande i stiftsstyrelsen är väl att biskopen ska värna om enigheten i stiftet – inte splittra.

När nu  kyrkomötets majoritet har beslutat att samfälligheter inte får finnas kvar och samtidigt nästan enhälligt gav Göteborgs kyrkliga samfällighet möjlighet att leva kvar t o m 2017 borde detta varit en tydlig signal till stiftsstyrelsen att inte hasta fram ett beslut för Göteborg. Ett sammanhållet pastorat skulle bli en stor enhet, men det hade varit värt att se på hur en sådan enhet skulle kunna organiseras på ett rationellt och pastoralt tillfredsställande sätt.

Stiftsstyrelsen har dessutom fattat beslutet utan att frågorna om begravningsverksamhetens organisation, domprostens ställning och funktion liksom Tyska Christinae församlings framtida ställning är utklarade.

I sitt uttalande i Kyrkans Tidning visade biskopen tydligt vad saken gäller för honom. Det är biskopsfunktionen och stiftets angelägenheter som är motiven -  inte att beslutet  skulle vara bra för kyrkomedlemmarna eller Svenska kyrkans verksamhet i Göteborg. Nej det enda som betyder något för biskopen är hur hans tillsynsansvar enklast kan utövas. Att de samlade resurserna i Göteborg används för väsentliga satsningar på Stadsmissionen och andra diakonala ändamål betyder uppenbart inget för biskopen. Att de samlade kyrkoavgifterna i Göteborg används för att ge alla församlingar likartade förutsättningar betyder inte heller något för biskopen. Trots allt tal om att Svenska kyrkan nu ska ägna sig mer åt verksamhetsfrågor kommer församlingar och samfällighet att få ägna de närmaste åren åt ekonomi- och organisationsfrågor. Den framtida uppsplittrade organisationen medför ökade kostnader och höjda kyrkoavgifter för många kyrkomedlemmar i Göteborg utan att verksamhetens omfattning och kvalité ökar.

Per Eckerdal kommer tyvärr att gå till kyrkohistorien som den som bröt sönder en väl fungerande samverkan och solidaritet mellan de olika delarna av Göteborg.

Nu var givetvis biskopen inte ensam om beslutet. Men bland de förtroendevalda fanns det en majoritet med 7-6 för ett sammanhållet pastorat i Göteborg. Detta borde varit ett memento för biskopen att inte genomtrumfa ett beslut i motsatt riktning.
 

Staffan Holmgren
Lindome
kyrkomötesledamot