Ett kompromissförslag om kyrkohandboken från ärkebiskopen, de båda vice ordförandena, representanter för socialdemokraterna och för borgerlig allians, skulle ha förutsättningar att vinna brett gehör i kyrkomötet. Det skriver Bertil Murray, gruppledare i kyrkomötet för Frimodig kyrka.
Svenska kyrkan står under många år framåt inför stora vägval. Mest närliggande är nu arbetet med en ny kyrkohandbok. Att detta arbete kantats av motgångar är ingen hemlighet. Kraftigast har smärtan uttryckts från många av våra kyrkomusiker. Minst lika allvarlig är den oenighet som gäller språkets form och innehåll.
Är det möjligt att driva igenom förslaget med en så stor oenighet? Hittills tycks svaret ha varit ja. Propåer om omstart eller senareläggning har tydligt motsagts från ledningen för arbetet. Vi tycks alltså stå inför en risk att det som skulle kunna vara en glädjefylld nystart vid Kyrkohandbokens ibruktagande i stället blir ett tecken på fördjupad splittring och främlingskap.
Debatten om handboken har under det senaste året snarast blivit allt mer inflammerad. Svenska kyrkan har inte råd med denna strid som förs inför öppen ridå och där åtskilliga skribenter i media fortsatt ifrågasätter kyrkans sätt att hantera frågan.
Vid det nyligen genomförda mötet i Lund och Malmö mellan Katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet antogs som en av utmaningarna: ”Katoliker och lutheraner bör på nytt förpliktiga sig till att söka synlig enhet, till att tillsammans utveckla närmare vad detta betyder i form av konkreta steg, och till att oupphörligt sträva mot detta mål.” En sådan utmaning kan inte antas utan att den får åtminstone några konsekvenser. Rimligen bör den påverka också arbetet med en ny kyrkohandbok. Denna ska underlätta arbetet för enhet, inte försvåra det.
Kanske anas till slut en möjlighet till försoning i striden om handboken. Den ur revisionsgruppen nyligen avgångna musikaliska experten, professor Karin Nelson, ser tre alternativ att komma ur det låsta läget, och framför allt det sista alternativet tycks ha väckt intresse: ”Publicera det hela som ett tillägg till den nuvarande kyrkohandboken.”
Det skulle innebära att det material som blir resultatet av revisionsgruppens arbete och den därpå följande processen kommer att antas, men som ett tillägg till kyrkohandboken och därmed på en ”lägre nivå” än den befintliga Kyrkohandboken 1986.
För att en kompromiss ska vara möjlig skulle kyrkostyrelsen behöva ta initiativ till detta. Kanske är ett sådant initiativ redan på gång. Jag tänker mig att medvetenheten om det kritiska läget och viljan till att uppnå enighet och enhet i frågan är en stark drivkraft. Den goda viljan i kyrkostyrelsen kan öppna för detta. Dess ordförande, ärkebiskopen och de båda vice ordförandena, representanter för socialdemokraterna och för borgerlig allians, redovisar tillsammans en sådan bredd att ett kompromissförslag från dem av ovan angivet slag skulle ha förutsättningar att vinna brett gehör i kyrkomötet.
En sådan signal från kyrkostyrelsen skulle kunna gjuta olja på debattens vågor. Det skulle behöva följas av en gedigen slutforcering från revisionsgruppen och sedan en generös och omsorgsfull hållning från oss skilda nomineringsgrupper i kyrkomötet. Kanske skulle då, i allra bästa fall, vägen banas för ett kommande beslut i försoningens och enighetens tecken.
Bertil Murray
Gruppledare i Frimodig kyrka
Kyrkomötet
LÄGG TILL NY KOMMENTAR