Ny kyrkohandbok, Gemensam it-plattform (GIP), strukturutredning... Tre exempel på frågor som är aktuella i flertalet av Svenska kyrkans församlingar just nu. En stor del av medarbetarnas arbetstid och kyrkorådens överläggningar kretsar kring frågor liknande dessa, inomkyrkliga med betydelse för hur Svenska kyrkan framträder framöver.
Eller har de verkligen den betydelsen? Är det genom att förnya gudstjänstordningar och öka den administrativa och pastorala samverkan som kyrkan blir tydligare och mer relevant för fler människor? Naturligtvis kan de tre exemplen öka möjligheten till att större resurser frigörs för den grundläggande uppgiften, men hur mycket kraft ska vi lägga på dessa inomkyrkliga frågor? Risken är att engagemang och glädje tas från ett kanske långt viktigare arbete. Ibland behöver vi bli påminda om det självklara.
Tänk om vi medarbetare (anställda, förtroendevalda och ideella) likt Jesu lärjungar i högre grad skulle vara ”människofiskare”; att det skulle finnas tid, engagemang och vilja till att möta människors livsfrågor och mod att i dessa möten vara tydlig med vår kristna identitet.
Som ofta kan vi vända oss till ungdomar för inspiration och för att hitta goda förebilder. Unga lever ofta nära de existentiella frågorna och många ungdomar talar på ett helt annat sätt än tidigare generationer öppet om sin kristna tro. Här kan vi äldre lära oss mycket. Låt oss smittas av ungdomarnas frimodighet och i alla sammanhang - på arbete, med vänner, på middagen, i idrottsföreningen – våga står upp för Svenska kyrkan och identiteten som troende. Kyrkan har i alla tider varit en generation från sin död och det glada budskapet har i två tusen år förts vidare. Uppdraget är oss alla givet i dopet. Ansvaret tillhör inte bara anställda eller vigda utan var och en som är döpt. Vi som i olika sammanhang har en ledande ställning måste våga släppa kontrollen och visa tillit till varje människas förmåga, kraft och kunnande. Utan tillit kan ingen växa, med ett stort mått av tillit kan människor klara de mest utmanade uppgifterna. Det viktiga är inte några nationella handlingsplaner och strategier utan att vi alla vågar vara levande förebilder för Svenska kyrkan.
Antar du en utmaning? Tänk om du, jag och alla tiotusentals andra som läser Kyrkans Tidning skulle inleda samtal om livsfrågor, tro och kyrka i andra sammanhang än våra vanliga inomkyrkliga under den kommande helgen, vilken rörelse av människofiskare vi skulle bli tillsammans!
LÄGG TILL NY KOMMENTAR