Biskopen skriver att ett enda pastorat ”inte ryms i vedertagna kategorier för vad vi uppfattar som den lokala nivån i Svenska kyrkan”. Det är svårt förstå vad som menas med detta. I Göteborg har det nämligen aldrig funnits pastorat i vedertagen mening. Den territoriella församlingsindelningen och en därpå baserad pastoratsindelning genomfördes samtidigt med den kyrkliga samfällighetens bildande 1883.

Några administrativt/ekonomiskt självständiga pastorat har inte funnits i Göteborg. De pastorat som kommer att genomföras enligt strukturutredningen ryms över huvud taget inte i ”vedertagna kategorier”. Ordet pastorat omdefinieras. Det kan verka både skrämmande och spännande, men en möjlighet att möta framtiden, som inte får förfuskas.
Att den lokala tillsynen skulle ”haverera” med ett enda pastorat är svårt att förstå eftersom den lokala tillsynen enligt Kyrkoordningen gäller församling och inte pastorat. Ett enda pastorat kan ha många församlingar, och det är där tillsynen ska fungera.

Gentemot solidaritetsargumentet skriver biskopen att ”Göteborgs stift har att hantera solidaritetsbegreppet utifrån hela stiftets perspektiv”. Ja, det är just därför som en uppsplittring av det kyrkliga solidaritetsarbetet i Göteborg på 6-10 enheter får så förfärande följder. När stiftet ska hantera solidariteten utifrån ”hela stiftets perspektiv” kan man inte förvänta sig att det tar över ansvaret för verksamheten i Göteborg på sjukhus, skola, universitet, med familjerådgivning, bland funktionshindrade, bland arbetslösa, flyktingar och så vidare, inte heller att stiftet övertar det ekonomiska ansvaret för Göteborgs Kyrkliga Stadmissions arbete bland utslagna och andra behövande (för närvarande ca 14 miljoner kr per år från samfälligheten).
Att ett så stort pastorat skulle ”dränera stiftsnivån” genom sin dominerande ställning är i praktiken en anklagelse mot Göteborgs kyrkliga samfällighet. I administrativt/ekonomiskt hänseende har denna ”dränering” i så fall pågått i många år. I så fall måste man konstatera att stiftet inte tycks ha lidit någon större skada.

Det är riktigt att det finns ett demokratiskt problem. Men det finns det också med 6–10 pastorat, inte minst därför att många göteborgare då skulle komma att betala kyrkoavgift till ett annat pastorat än där de går i kyrkan eller engagerar sig i diakoni och/eller kultur. Hittills har kyrkoavgiften i någon mån gått till den verksamhet jag anlitar. Så förblir det med ett enda pastorat. Med 6-10 pastorat riskerar såväl kyrkotillhörigheten som engagemanget att minska.
Pastoratsindelningen är till för att tjäna församlingarna, göteborgarna, och Guds uppdrag, inte för att tjäna stiftet.
Anders Jarlert
professor i kyrkohistoria, f d ordf/1.v.ordf Göteborgs stiftsfullmäktige