Ett förslag som brister i allt

Av många har processen beskrivits som ogenomskinlig och sluten, och förslaget som ett hastverk, som undermåligt och ogenomtänkt. Själv undrar jag hur en kyrka, med flera miljoner medlemmar, kan komma fram med ett förslag till en av våra viktigaste skrifter, som är så dåligt, så illa förankrat i kyrkans lära, teologi och traditon. Vad tänkte man på kyrkokansliet? Kunde man inte föreställa sig att protesten skulle bli kraftig? Att vi kyrkomusiker, som älskar vårt jobb och vår kyrka, skulle se på detta och inte reagera?

Kyrkohandboksförslaget brister i allt och det blir väldigt tydligt när man går bärsärkagång på den gregorianska och traditionella musiken. Man nonchalerar expertis, struntar i våra månghundraåriga traditioner och forcerar fram förslag som inte duger. Det är pinsamt! Det ter sig för mig, som har relativt liten insyn i arbetet, men som älskar kyrkan och hennes musik, som att tjänstemännen på kyrkokansliet inte bryr sig. Och att man, när uppropet kom i höstas, ville försöka pressa igenom detta förslag och få kyrkomusikernas välsignelse genom att laga och lappa.

Men problemen går inte att lösa med sax och tejp. Det behövs eld! Det är tydligt att vår kära svenska kyrka inte är kapabel att fixa fram någon vettig ny kyrkohandbok, särskilt inte med rådande arbetsmetod. Dessutom är kyrkokansliet genuint ovilligt att lyssna till den kyrkomusikaliska expertisen.

Så mitt förslag är att vi skippar alltihopa, går tillbaka till 1986:an och väntar med en ny tills kyrkan fattar att den fantastiska kyrkomusikaliska traditionsskatt, som vi bär på, inte får behandlas hur som helst.

Mika Lidén
organist i Sollefteå-Boteå pastorat