Festande i Gyllene salen gör mig heligt upprörd

Jag har arbetat som Internationellt ombud, Lutherhjälpsombud tidigare, i 20 år. Varje år har jag tillsammans med mina vänner i kyrkan jobbat och slitit för att få in pengar till de fattiga i världen. De senaste 5–10 åren har dessutom julaktionen tillkommit, så det har blivit två gånger om året som vi har varit engagerade.
 
Vi har bakat, sytt, knåpat och tillverkat saker, sålt lotter, skramlat bössa, haft auktioner och ödat mängder av timmar för att få in pengar.
Ibland bara några kronor för allt arbete, samlat ihop det för att skicka till Kyrkans internationella verksamhet. Vi har dock när perioden är till ända fått in en bra summa tycker vi, mellan 15 000 och 20 000 i vår församling efter cirka sex veckors slit.
 
Nu får man läsa hur pengar används i kyrkan, visserligen inte samma pengar – förstås – men ändå. En summa på nästan 350 000 kronor för en middag i Gyllene salen. På en kväll spenderas alltså denna summa, som vi i församlingarna sliter och jobbar för att få ihop under åratal.

Jag har nu fått helt klart för mig hur sjukt detta är. Man undrar ju om det är Sverige man bor i? Detta välordnade och rättvisa land. Hur står det till egentligen? Ska vi följa den korrupta världens principer även här?
Faktum är att man tappar sugen fullständigt när man läser sådana här rapporter.
 
Jag vill rikta ett uppriktigt tack till Annika Borg, som vågar och är modig att skriva om en sådan här företeelse.
 
I fortsättningen kommer min motivation och tåga att fortsätta slita med insamlingar fullständigt att förintas. Man frågar sig verkligen: Vart är vi på väg?

Sally Stehager