Kritik. Kallt klimat och låg andel medlemmar. Många gles- och landsbygdsförsamlingar och diakonala utmaningar. Allt detta måste utjämningsutredningen ta hänsyn till när det gäller Luleå stift.
Visst behöver utjämningssystemet ses över, 16 år efter relationsförändringen till staten. Förslaget tar dock inte tillräcklig hänsyn till de strukturella förutsättningar som gäller församlingar i norra Sverige. Med förslaget skulle Luleå stift och dess församlingar förlora intäkter på cirka 29 miljoner kronor per år – en dramatisk förändring.
Betänkandet från utjämningsutredningen har många kloka förslag om Svenska kyrkans framtida fastighetsförvaltning. Underhåll av kyrkans byggnader kommer, om inget görs, att förbruka en allt större andel av församlingarnas budget. Därmed riskeras Svenska kyrkans verksamhet.
Däremot är vi kritiska till förändringarna i utjämningssystemet.
Vår första invändning gäller förslaget att ta bort kompensation för högre driftskostnader på grund av det kallare klimatet i Norrlands inland. Förslaget är anmärkningsvärt – särskilt när motivet är bristen på relevant statistik. Något så enkelt som SMHI:s statistik över årsmedeltemperatur visar på skillnader om cirka tio grader mellan södra och norra Sverige.
Kallare klimat ger högre kostnader för både uppvärmning och energibesparande investeringar. Utjämningen måste även fortsättningsvis ta hänsyn till denna opåverkbara kostnadsfaktor.
Den andra invändningen rör förslaget om att behålla utjämningen för församlingar med låg andel medlemmar. Detta är problematiskt då komponenten, vilket utredningen också själv konstaterar, belastar församlingar på mindre orter samt på lands- och glesbygd. Det är alltså i huvudsak församlingar med en redan hög kyrkoavgift som får betala till resursstarka församlingar med låg kyrkoavgift.
Vår tredje invändning är att det föreslagna glesbygdsbidraget i de flesta fall ger ett avsevärt sämre ekonomiskt stöd till gles- och landsbygdsförsamlingar i Luleå stift, jämfört med bidraget de idag får via stiftet. Vi anser dessutom att kriterierna för att klassificera enheter som gles- eller landsbygdsförsamling är för stelbenta och har oacceptabla marginaleffekter. Förslaget tar exempelvis inte hänsyn till befolkningstätheten i församlingen utan i kommunen som helhet.
Utredningen föreslår också nya utjämningskomponenter; en för hög andel barn, en för diakonala utmaningar. Målet för dessa bejakar vi, men vår fjärde invändning gäller fördelningsmodellen för diakonibidraget och bristen på flexibilitet och aktualitet. Fördelning utifrån ”socioekonomiskt behovsindex” fångar inte de snabba samhällsförändringarna, vilket höstens flyktingvåg är ett tydligt exempel på.
Om diakonikomponenten i utjämningssystemet införs måste den kompletteras med stöd till resursfattiga församlingar som har ökande kostnader för diakonala insatser riktade till dem som vistas i församlingen utan att vara kyrkotillhöriga; flyktingar, asylsökande och andra migranter.
Fördelningen av bidrag föreslås styras av insamlad statistik. Vi anser att stiften bättre kan bedöma församlingars aktuella behov av stöd. Kyrkomötets ekonomi- och egendomsutskott konstaterade redan år 2003 att de lokala behoven av glesbygdsbidrag bättre kan bedömas stiftsvis.
Även kyrkostyrelsen har sedan hösten 2015 varit beroende av stiften vid fördelningen av de extra pengar som gått till det lokala arbetet med asylsökande och flyktingar. Stiften bör därför ges uppdraget att prioritera bidragen till församlingar där behoven är som störst.
Sammantaget drabbar förslagen församlingar i ett glesbefolkat inland, som har högre kostnader inte minst på grund av kallare klimat och långa resor. Luleå stift omfattar en tredjedel av Sveriges yta. Om utredningens förslag genomförs är det församlingar med hög kyrkotillhörighet, åldrande befolkning och minskande antal medlemmar som drabbas av reducerade utjämningsbidrag.
Luleå stift föreslår att förändringarna inte ska vara så stora och snabba, samt att fördelningen av stöd ska ske via stiften till församlingar där behoven är störst. Svenska kyrkan ska vara en rikstäckande folkkyrka och därför ska förändringen av de ekonomiska förutsättningarna fördelas jämnare och rättvisare över hela landet.
Hans Stiglund
biskop i Luleå stift
Lars-Gunnar Frisk
stiftsstyrelsens vice ordförande
Maria Johansson Berg
stiftsstyrelsens 2:e vice ordförande
LÄGG TILL NY KOMMENTAR