Varför håller sig kyrkans elit med dubbla måttstockar för vilka felaktigheter som skall nedkämpas och vilka som gärna får florera? frågar debattör Gustav Natt och Dag.
När kyrkomötet i höstas tog beslut om ny kyrkohandbok spred sig en del felaktigheter i både svensk och internationell press. Att Gud inte längre skulle benämnas med maskulint pronomen återgavs som att det alls inte längre vore möjligt. Gudstjänstutskottets ordförande Sofija Pedersen Videke ryckte ut med brandsläckaren och lyckades förmå redaktioner att korrigera felen. Svenska kyrkans pressjour publicerade pressmeddelanden om fake news. Även ärkebiskopen har på senare tid flera gånger använt samma uttrycket när medieåtergivningen inte varit korrekt i alla delar. Hedervärda insatser så länge man är medveten om att även korrigeringarna är subjektiva.
Det är dock ingen nyhet att media hårdvinklar. Ny är emellertid ivern i Svenska kyrkans ledning att försöka styra nyhetsförmedlingen: om nu en genomgående ambition med kyrkohandboksarbetet var ett mer könsneutralt språk så bör väl detta också rapporteras? Medias uppgift är ju att i hela sin bredd bidra med en diversifierad bild som sammantaget främjar objektiv förståelse. Då behövs artiklar med andra perspektiv än Svenska kyrkans egna.
Eftersom endast prästen avgör hur församlingen får tilltala Gud i gudstjänsten, blir konsekvensen att den enskilde gudstjänstfiraren inte längre får säga Herre om det är en präst som till fullo bejakar det könsneutrala språket. Då har i varje fall några av artiklarna som kallats fake news varit korrekta.
Så hur kommer det sig att de artiklar som ger röst åt viss kritik bekämpas medan andra villfarelser får frodas? Varför accepterar biskopar och präster att deras ämbetsbröder och systrar hängs ut som homofober, kvinnoprästmotståndare och andra orättvisa epitet? Detta är ju inte åsikter som väljs av personliga skäl. Ändå är det så det läggs fram, utan att Svenska kyrkans pressjour lyfter ett finger för att nyansera bilden. Fake news som vi levt med i decennier.
Varför håller sig kyrkans elit med dubbla måttstockar för vilka felaktigheter som skall nedkämpas och vilka som gärna får florera? Svenska kyrkans kommunikatörer kunde med sin professionella kompetens göra en insats för att förklara hur vi som kyrka alltid söker Guds vilja och därför måste lyssna också till den obekväma rösten.
De allvarligaste fake news som sprids är ändå de som står i kontrast till the good news, evangeliet. Talet om att Jesus inte behöver ha uppstått kroppsligen, att Jesus skulle haft en jordisk biologisk far, att det inte skulle spela så stor roll i ett evighetsperspektiv om man tar emot Jesus Kristus som sin frälsare eller inte; allt detta har en annan utgångspunkt än den som den uppståndne Jesus gav sina lärjungar: ”Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk” (Luk 24: 46-47)
Det är bra att Svenska kyrkan bemöter fake news men prioriteringen kunde vara bättre. Många falska vittnesbörd väntar ännu på att bli korrigerade.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR