För några år sedan utmålades 2007 som ett kommande stålbad för Svenska kyrkan.

Då skulle det bli tufft. De ekonomiska tumskruvarna skulle dras åt.
Nu är vi där.
De senaste veckorna har Svenska kyrkan skapat rubriker genom sina mångmiljonvinster. För några veckor sedan var det kyrkans aktieportfölj som ökat i värde med 650 miljoner på 15 månader.
Den här veckan är det prästlönefonderna. Utdelningen till församlingar och stift i år blir 447 miljoner kronor.
Det går bra för svenska kyrkan. Rent ekonomiskt.

Det här visar på svårigheterna att förutsäga framtiden. Hur lätt det är att antingen vara för defensiv eller för optimistisk. Även om det senare knappast lär vara någon överhängande risk i Svenska kyrkan.
Dystopierna är betydligt vanligare än de optimistiska visionerna. Till viss del är det förklarligt. Svenska kyrkan är inne i en stor omställning. Från en tid då nästan alla svenskar var medlemmar, och verksamheten var inne i en ständig expansion, till en tid av sjunkande medlemssiffror och ekonomisk åtstramning.
Men något stålbad är det inte. Även om skillnaderna är stora mellan församlingarna. Några har det riktigt tufft, inte minst många små församlingar på landsbygden. Medan andra får in mer pengar än tidigare, därför att folk tjänar mer.
För Svenska kyrkan betyder det här flera saker.
Viktigast av allt är kanske det som inte syns. Nämligen att kyrkan inte behöver lägga ner massor av tid på att samla in pengar, skramla med bössor och ordna basarer för att ha råd att lägga om kyrktaken. Kyrkans folk kan sin lägga sin tid på människor, inte på att samla in pengar.

Pengarna skapar också ett dilemma som allt fler är medvetna om. På sikt behöver Svenska kyrkan de ideella krafterna. Men det är inte lätt för den som är rik att be om hjälp. Det går snabbare att köpa det tjänster som behövs.
Dessutom spirar inte alltid livet där pengarna finns. I måndagens Svenska Dagbladet berättar Olle Carlsson i Allhelgonakyrkan på Söder i Stockholm om den växande verksamheten. Gudstjänsterna är fyllda till sista plats och ett gäng på 160 frivilliga hjälper till att dra runt alla aktiviteter. Samtidigt berättar han om svårigheterna att få loss pengar till en extra prästtjänst, trots den omfattande verksamheten.
Ibland finns en tröghet när det gäller att prioritera om. Inse att det inte blev som vi planerade, det blev något annat i stället, men det är kanske lika bra eller bättre.
Svenska kyrkan har på många sätt ett starkt utgångsläge. Den stora utmaningen är att förvalta pundet klokt. Och då handlar det inte bara om ekonomiska tillgångar. Utan lika mycket om förtroende och förväntan.

Dag Tuvelius