Har ni läst Ducatus 3/13 – Svenska kyrkans arbetsgivarorganisations magasin om att arbeta och leda verksamhet?  I detta nummer ställer man två frågor på lika många uppslag till årets nomineringsgrupper i val till kyrkomötet. Den ena frågan handlar om begravningsverksamheten. Inget speciellt upprörande eller särskiljande. Men frågan om Svenska kyrkan som arbetsgivare är desto mer förvånande.Den första delfrågan om Svenska kyrkan har en särskild roll jämfört med andra arbetsgivare visar en bredd mellan nomineringsgrupper.
Kortfattat kan väl sägas att skillnaden  i svaren uppenbarligen visar skillnaden mellan de som arbetat med arbetsledning och församlingsledning och de som inte gjort det. Till fördel för dem som vet vad det rör sig om. Men den andra delfrågan: Vilken är den viktigaste framgångsfaktorn för ett gott arbetsliv inom Svenska kyrkan, ger ett skrämmande utfall.

Två nomineringsgrupper svarar i huvudsak på liknande sätt: En gemensam och delad tro på vår Herre Jesus Kristus och gemensam bön och gudstjänstfirande.
Vad är detta för gallimattias?

I Sverige finns det en lagstiftning rörande arbetslivet. Den är detaljerad, formell och framvärkt under många års förhandlingar, tvister och lösta tvister.
Arbetsrätten och dess tillämpning tolkas av experter. Men det krävs inte en expert för att komma rätt i regelsystemet. Det är fullt tillräckligt med en anställd eller förtroendevald med grundläggande kunskaper och en medvetenhet om sin kunskaps gränser.

Först då denna gräns börjar nås behöver experten rådfrågas. Svenska kyrkan har ett något solkigt rykte som arbetsgivare. När jag läser svaren från några av nomineringsgrupperna, med två som utmärker sig särskilt negativt, förstår jag varför.

Samtidigt måste jag skriva att ett par nomineringsgrupper har fattat vad det hela rör sig om: Välutbildade och kunniga personer i församlingarnas ledning. Gärna kryddat med ett uns ödmjukhet inför uppgiften.

Men att en gemensam delad tro på Jesus eller gemensamt gudstjänstfirande skulle innebära att det vore lättare för mig som förtroendevald att bidra till lösningen av exempelvis ett mobbningsärende i min församling, är nonsens. Följ lagar och avtal, läs på och rådfråga vid osäkerhet.
Det är mitt råd till ledare och förtroendevalda i de nya församlingskonstellationer vi kommer att se efter årsskiftet.
Bo Herou
Kristdemokrater i Svenska kyrkan