Ge bättre stöd till tankesmedjor

Man skulle kunna säga att det bubblar i Svenska kyrkan. Utanför de organisatoriska strukturerna startas projekt för att på olika sätt vara en röst i det offentliga samtalet, erbjuda nya kyrkliga medier och ge utrymme för debatt och diskussion.
Vi ser Kristen opinion och Churchmill, bloggnätverket Dagens kyrka, den uppstartande kulturtidsskriften Evangelium och Tankesmedjan Areopagen, för att nämna några. Först ut var Seglora smedja.
De har hunnit längst och har under våren också blivit föremål för granskning. I Kyrkans Tidning den 7 juni skrev Gabriel Fjellander, Carolina Johansson och Sofia Lilly Jönsson en debattartikel om den genomgång av Seglora smedjas verksamhet som de själva gjort. Och i Svensk Pastoral Tidskrift, SPT, nummer 15/16-12 skriver Gabriel Fjellander en artikel på samma ämne.

Granskning och debatt är bra och önskvärt. Konstruktiv kritik gynnar både läsare och debattörer. Vi vill dock ta tag i den fråga som också kommit upp i samtalet kring Seglora, om Svenska kyrkan behöver tankesmedjor. ”Varför stödjer Svenska kyrkan en tankesmedja överhuvudtaget?” skriver Gabriel Fjellander i SPT 15/16.
Att det i Svenska kyrkan bubblar av engagemang för teologiska och kristna perspektiv i det offentliga samtalet är något att glädjas åt. Att de initiativ som nämnts ovan alla sker utanför de vanliga strukturerna är något att fundera över.
Naturligtvis gör församlingar, stift, kyrkoherdar, informatörer, biskopar, etablerade tidskrifter och tidningar och många andra inlägg i debatter, i lokala sammanhang eller i större sammanhang. Att vi också är många som längtar efter ännu mer är uppenbart.

När engagemanget bubblar är det angeläget att Svenska kyrkans organisation uppmuntrar och stödjer sådana initiativ, på alla nivåer. Det kan vara en arbetsledare som ger utrymme i schemat för medarbetare, församlingar som lånar ut sina lokaler eller beslutande organ som ger monetära bidrag.
Frågan är inte varför Seglora Smedja fått ekonomiska bidrag från några instanser i Svenska kyrkan. Frågan är varför det verkar uppfattas som udda.
Också detta som bubblar är en del av Svenska kyrkans sammanhang. Olika modeller kan komplettera varandra och en mångfald av forum kan bidra i samtalet. Vi behöver knappast oroa oss att det blir för många röster. Olika forum kan uppmuntra och peppa varandra, och samtidigt kritisera och föra samtal i sak.

Vi menar att det är önskvärt med flera och olika teologiska och kyrkliga röster som hörs och samtalar. Att det idag bubblar i Svenska kyrkan, i den organisatoriska strukturen och på andra sätt, är glädjande och hoppfullt. Man behöver inte gilla allt som sägs för att gilla att det sägs.
Så låt det bubbla. Och hitta vägar att uppmuntra och stödja. Både från Svenska kyrkans formella organisation och sinsemellan.
Som man brukar säga: Blås där det glöder!

Sara Blom och Olof Bäckersten
Tankesmedjan Areopagen