Gör om kyrkomötet i grunden

Årets kyrkomöte är slut. Så är också ledamöterna. Trots ett som vanligt mycket väl organiserat kyrkomöte fungerar inte den nuvarande arbetsordningen. 14 timmars arbetsdagar är inte optimalt: diskussionsviljan blir lidande (därmed vingklipps den demokratiska processen) när ärendelistan aldrig verkar ta slut och tiden för social samvaro blir minimal (vilket minskar tillfällena för samtal mellan grupper och människor av olika åsikter). När talartiderna blir så korta att ståndpunkter måste framföras utan grundligt argumenterande, går jag miste om chansen att få pröva mina argument mot andras argument och därmed kanske tvingas ändra åsikt. Trots ett skickligt presidium som gjorde det bästa av en omöjlig situation går det inte att bortse från att kyrkomötets arbetsformer måste ses över.

Och ändå är de yttre formerna inte det värsta. Frustrationen är stor hos både ledamöter och biskopar över att så mycket av kyrkomötets tid i år gick åt till att debattera riksdagspolitiska frågor: vi hade många och långa debatter om försvarspolitik, utrikespolitik, migrationspolitik och miljöpolitik. Viktiga debatter - men i fel forum. När kyrkomötet inte orkar diskutera kyrkans kärnfrågor (eftersom klockan närmar sig midnatt) för att frågor som handlar om trons konsekvenser lagt beslag på den piggaste tiden, har det fått många att upprört konstatera att detta är oacceptabelt. Det räcker inte att se över arbetsformerna: kyrkomötet måste göras om i grunden.

Vad kan då göras? Det finns många förslag bland ledamöterna kring hur kyrkomötet kan utformas. Som exempel kan nämnas:

• Frågeinstitutet återinförs tillsammans med en möjlighet för ÄB att presentera läget i ett ”state of the nation”-tal som följs av spännande debatt. Förutom att man slipper utskottsberedning av frågor som egentligen inte hade behövt vara motioner, men som nu inte har någon annanstans att ta vägen, blir det gott om tid för ideologidiskussion, utvärderingsanalys och framtidstänkande. Det är ju just i meningsutbyten mellan människor som inte tycker likadant som nya tankar har en tendens att uppstå. Har vi egentligen råd att vara utan ett sådant forum i kyrkomötet?
• Presidiet får fastställa en prioriteringsordning bland utskottsbetänkandena: det som inte med självklarhet hör till kyrkomötets centrala uppdrag hänskjuts till sämre debattid. Frågor som egentligen inte är kyrkomötets bord utan skall behandlas på stifts- eller församlingsnivå eller kanske ägs av riksdagen får därmed inte onödigt stort utrymme, även om varje motion också i fortsättningen skall tas på allvar.
• Kyrkomötet sammanträder högst vartannat år, men då under längre tid. Naturligtvis behöver man hitta former för beviljande av ansvarsfrihet och andra formalia som måste tas upp årligen, men de tunga kyrkliga frågorna får härigenom gott om tid att analyseras, debatteras och funderas över. Historiskt sett är det ingen självklarhet att kyrkomötet måste sammanträda årligen.
• Visserligen går både kyrkans och samhällets utveckling nu så snabbt att det är befogat med relativt täta kyrkomöten, men väldigt få beslut på kyrkomötesnivå är av så brådskande karaktär att de inte kan vänta ett eller flera år.
• Motionsrätt högst vartannat kyrkomöte och däremellan gott om tid för demokratins grundförutsättningar: samtal och diskussion. Många av de senaste årens stora beslut hade behövt ännu grundligare genomlysningar (till exempel strukturutredningens församlingsbegrepp, kontraktets ställning och prostarnas roll) eller tid för de ekumeniska konsultationer vi förbundit oss att genomföra (till exempel innan äktenskapsbeslutet).
• Efter att motioner lagts och reciter lästs drar sig kyrkomötet tillbaka för ett par dagars retreat i bön om Andens ledning innan samtalet, diskussionerna och beslutsfattandet börjar. Om debatter är demokratins livsluft är ju bön och reflektion kyrkans livsluft. Vi kan hämta mycket inspiration från andra kyrkors rika andliga fåror också när det gäller att utforma något så prosaiskt som ett kyrkomöte.
  
  Det finns naturligtvis för- och nackdelar med alla former. Men dagens arbetsformer är ohållbara och måste förändras. Och som en förberedelse inför jubileet 2017 borde vi också passa på att reformera kyrkomötets insida.

Dan Sarkar
Frimodig Kyrka, FK
Komminister i Broby-Emmislövs församling