Det har varit en rätt segt flytande process. Det råder en uppenbar ovilja att närma sig dessa frågor. Intressant nog finns nu en rätt framträdande person som avslöjats ha varit Stasi-informatör. En präst i Svenska kyrkan!
För något år sedan redogjordes i en tv-dokumentär för förekomsten av små vita kuvert i samband med olika kyrkliga förrättningar. Uppgifterna togs på stort allvar. Även om det var enskilda individer som begått fel eller handlat oriktigt förstod de flesta att det ytterst var en fråga om förtroende och respekt för hela Svenska kyrkan. Jag finner det minst lika allvarligt att det finns präster som tagit emot kuvert som DDR-instruktioner! Det talar för att Svenska kyrkan självmant bör försöka gå vidare och djupare.

Det finns också anledning att tro att ett seriöst granskande av vad som skett under 1960-, 70- och 80-talet ger prov på både det bästa som det sämsta. Den nu avslöjade prästen har i ett öppet brev tecknat konturerna av vad han gjort och insikten om att hans uppgifter kan ha skadat och förstört livet för de utlämnade. Men det finns säkert också dem vilka osjälviskt har hjälpt till. Historier som också förtjänar att berättas, inte minst med anledning av de kontakter som funnits mellan Sverige och DDR.

Den protestantiska kyrkan i Östtyskland var nämligen en av de viktiga förändringskrafterna. Här fanns många som modigt tog ställning. Kyrkorna blev i slutet av 1980-talet samlingsplatser för dem som tröttnat på förtrycket, misshushållningen och det offentliga ljugandet. Förbundsrepublikens nuvarande president Joachim Gauck var en engagerad präst som dessutom efter Berlinmurens fall och den fredliga återföreningen blev chef för den myndighet som hade att förvalta de forna Stasi-arkiven. Han har kommit att bli något av en symbol för öppenhet och tron att sanningen stärker demokratin.
Ikea är ett exempel på ett företag som bedrivit verksamhet i Östtyskland. Med hjälp utifrån görs nu försök att förstå den egna rollen. Användes politiska fångar som arbetskraft i fabrikerna?

Vilken modell som bör användas för Svenska kyrkan ifall man seriöst önskar granska sin historia är en smaksak. Viktigast är nog att säkra oberoendet och distansen. Möjliggör för forskare eller journalister att ta sig an denna utmaning. Att det är nödvändigt torde vara uppenbart. Efter år av mummel och förnekanden att det skulle ha funnits Stasi-informatörer i det svenska samhället avslöjas så en tämligen högt uppsatt sådan. Med prästkragen på!

Hans Wallmark