Martin Luther King drömde - i ljuset av och med kraften från evangeliet om Guds kärlek - om sann demokrati: ett samhälle där allas röst får komma till tals och en gemenskap där alla människor kan bli stärkta till tjänst. Därför är icke-våld demokratins kärna. Våldets udd är att tysta, skrämma och försvaga. En till synes mäktig men förgänglig skenmakt. Icke-våld, däremot, är enligt King "ett kraftigt och rättfärdigt vapen...som skär utan att skada och som stärker personen som använder det." Icke-våld är kärlekens strävan efter att hela tiden söka det bästa också hos sin fiende.

Men om icke-våld är demokratins kärna, då är demokratin icke-våldets plattform och ram. Demokrati är organiserat icke-våld. Martin Luther King var inte anarkist. Han hade sett hur anarkin bryter ner demokratin och skapar ett kaotiskt och våldsamt samhälle: "Det må vara sant att lagen inte kan tvinga en människa att älska mig, men den kan hindra honom från att lyncha mig..."

Samhället behöver lagar och regler, och vi behöver polis som skyddar oss från våldsverkarnas överträdelser. Det finns visserligen exempel på orättfärdiga lagar och regler som inte bör följas. När; "ordningen" egentligen bara är ett uttryck för statens förklädda förtryck så har vi naturligtvis ingen rätt att blunda eller tyst se på". Men om vi någon gång ger oss ut på den mycket vanskliga och farliga väg där vi tycker oss vara tvungna att bryta mot samhällets lagar, så kan det i Martin Luther Kings anda aldrig vara i syfte att försvaga, utan endast att långsiktigt förstärka, lagens ställning. Vi bryter "lagen" för att upprätta lagen! En sådan civil olydnad måste alltså underordnas den civila lydnadens konstitutionella kamp för alla människors lika värde och jämlika ställning.

Alla människor! Denna människosyn tvingade Martin Luther King att lyfta blicken bortom nationalstatens snäva horisont. ; "Vi har ärvt ett stort hus, ett storartat världshus, som vi alla måste leva i tillsammans". Så sa han i samband med att han tilldelades Nobels fredspris 1964. Samhället är ytterst sett jorden, vårt gemensamma hem, vars begränsade resurser vi är satta till att förvalta efter bästa förmåga. Den demokratiska rättigheten kan således inte bara gälla till exempel de svartas rösträtt i USA.

För den som vill stå upp för demokrati i ett globalt samhälle går det inte längre att blunda eller tyst se på: vi behöver global demokrati, ett globalt samhälle där varje människas enskilda röst och alla människors samlade röst kan komma till tals i mötet med mänsklighetens och jordelivets stora utmaningar. Vi kan inte längre låta de mäktigaste nationernas och de rikaste kapitalägarnas intressen enväldigt få råda. Vi måste bryta nationalismens och kapitalismens apartheidsystem. Det är inte längre en fråga bara om vad som är moraliskt rätt. Det är lika mycket en fråga om vad som är nödvändigt för vår framtida existens.

"Det stora hus som vi bor i kräver att vi förvandlar detta världsvida grannskap till ett världsvitt syskonskap. Vi måste alla lära oss att leva tillsammans som bröder och systrar eller så tvingas vi gå under tillsammans som dårar.( Martin Luther King, 1967). Nu är hög tid att stå upp för drömmen om ett globalt demokratiskt samhälle på fredens och rättens grund.

Petter Ölmunger