Ett annars i samhället aktat begrepp som framförhållning tycks inte existera i de kyrkliga byråkraternas vokabulär och praxis. Det gällde övergången till ”fri” kyrka, där man inte beaktade frivillighetens betydelse och inte gjorde sig av med partipolitiska grupper som beslutsfattare. Och det gäller en mängd andra frågor som jag här förbigår.
Det mest aktuella exemplet är den av kyrkostyrelsen tillsatta strukturutredningen ”Närhet och samverkan” (Svenska kyrkans utredningar 2011:2). Hela detta komplex ska vara slutbehandlat före 2012 års slut för att kunna träda i kraft den 1 januari 2014. Kyrkoråd som i likhet med Gamla Uppsala församlings kyrkoråd bett att från stiftet få svar på vissa frågor för att kunna ta slutgiltig ställning har fått beskedet att detta inte är möjligt inom den givna tidsramen. Flera har önskat utsträckt tid för att hinna arbeta sig igenom betänkandet och dess lokala konsekvenser.
Om inte kyrkomötet tar sitt återstående förnuft till fånga, är det mest troliga att de kyrkliga samfälligheterna ersätts av storpastorat och att omprövning eventuellt kan ske under nästa mandatperiod, en märklig tillämpning av närhet och samverkan.
  

DAVID TERMÉN                                                                                                                                                                         

förtroendevald och volontär i Gamla Uppsala