Men sen när blev strukturen det som ska vara ledstjärna för vår kyrka? Visst behöver vi fundera över den struktur som ska finnas i våra församlingar för att de ska kunna fungera. Men i all diskussion om struktur är det inte en möjlighet att vi glömmer bort att tala om Jesus?

Det grundläggande uppdrag-et för Svenska kyrkan är gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Gudstjänster som hålls till Guds ära. Undervisning om kristendomen och vad det  kristna livet innebär. Diakoni där vi värnar de svaga i Jesu efterföljd. Och en mission där vi fortsätter att sprida det glada budskapet om honom som övervunnit döden för vår skull, han som skall vara med oss alla dagar till livets slut.

Hur många medlemmar, hur bra ekonomi, hur många anställda? Vad krävs för att få kallas församling?  Vem ska styra? Men det finns frågor som motsvarar dessa! Ska det spela någon roll hur många medlemmar, hur bra ekonomi, eller hur många anställda man har för att kunna räknas som en församling = kristen gemenskap i svenska kyrkan? Borde inte det vara viktigare att istället för att vända på alla slantar värna de kristna gemenskaper som faktiskt finns kvar, hur små de än är! Och vem är det som ska styra skutan egentligen? Är det riksdagspartierna eller Gud? Vad är det som ska användas som grund för beslut inom vår kyrka? Bibeln eller partiprogrammen? Verklig kärlek till Gud och sin nästa, eller en strävan att se bra ut i andras ögon? Vad är viktigare? Plus på kontot eller levande kristna gemenskaper?

Petter Lundström