Erik Aurelius hävdar, i en debattartikel i Kyrkans tidning nummer 36/15, att användandet av uttrycket ”trons mysterium” i nattvardsfirandet är ett uttryck för katolsk mässofferslära och en markering av mässans (enda?) höjdpunkt. Det är svårt att veta varifrån han fått den uppfattningen.
”Trons mysterium” hör samman med den efterföljande acklamationen, som i vår nuvarande kyrkohandbok lyder ”Din död förkunnar vi, Herre, din uppståndelse bekänner vi, tills dess du kommer åter i härlighet”. Den förekommer i någon variant i flera kyrkofamiljers nattvardsfirande, såväl hos ortodoxer, anglikaner/episkopaler , metodister och lutheraner som hos katolikerna.
De flesta av dessa kyrkor har inte någon motsvarighet till den efterföljande bön om att frambära vårt offer, som Aurelius hänvisar till. Orden finns också i Kyrkornas Världsråds Limaliturgi, så det är en formulering med starkt ekumeniskt stöd, inte en katolsk särtradition.
Redan i S:t Jakobsliturgin från 300-talet finns en motsvarande åminnelseformel efter instiftelseorden, som församlingen besvarar med sitt Amen. Före 1969 ingick ”trons mysterium” som en del av nattvardsbönen i det romerska missalet. 1969 återinfördes den efterföljande acklamationen tillsammans med andra acklamationer, som stärker lekfolkets aktiva roll i gudstjänsten.
Alla är de en dialog bestående av en fras, ofta en uppmaning, sagd av prästen och ett svar från församlingen. ”Trons mysterium” är en uppmaning till oss som firar mässan att minnas vad det är för en måltid vi ska vara med om. På sin plats mellan instiftelseorden och acklamationen, blir den en påminnelse om vad sakramentet, mysteriet, handlar om, det som vi uttrycker i vårt svar: Det är Kristi död, uppståndelse och återkomst vi får del av när vi tar emot nattvarden i tro, som en gåva från Gud, just så som Aurelius menar.
Det finns ingenting i uttrycket ”trons mysterium” eller den efterföljande acklamationen som ger uttryck för någon mässofferslära. Det är inte heller så att detta är den enda markeringen av en ”höjdpunkt” i mässan. Vi har acklamationen efter evangelieläsningen (Så lyder det heliga evangeliet, Lovad vare du Kristus), som på motsvarande sätt påminner oss om att det är Gud som talar till oss i Ordet. Vi har trosbekännelsen efter predikan, vi har trefaldigt Amen efter välsignelsen.
I liturgin som helhet påminns vi om vad det är vi gör när vi firar gudstjänst tillsammans inför Guds ansikte och som församling får vi uttrycka vårt gensvar.
Jag skulle önska att ”trons mysterium” fick en plats i den kommande kyrkohandboken, åtminstone som ett fakultativt (icke obligatoriskt) moment, eftersom det används i så många församlingar och inte står i motsättning till Svenska kyrkans tro och bekännelse.
Jag skulle också önska att vi visar respekt och nyfikenhet inför andra kyrkors teologi, snarare än att sprida förenklingar och vantolkningar. Det har hänt mycket när det gäller katolsk förståelse av mässan som ”offer” (se till exempel Katolska kyrkans katekes www.katekesen.se nummer 1356-1372). I dag, tack vare det ekumeniska arbetet, är det mest nyanser som skiljer oss åt. Katolikerna är faktiskt rätt evangeliska, de också.
Maria Klasson Sundin
Uppsala
LÄGG TILL NY KOMMENTAR