Utgående från vad som rapporteras om de båda delar jag ingenderas åsikter och kan på grundval av vad som sägs i artiklarna klandra båda för deras handlande. Jag har rötter norröver och skulle någon av vännerna där kommentera ärendena kunde kommentarerna mycket väl bli att de båda två förefaller vara litet ”eljest”.

Men rapporteringen väcker en helt annan och viktig fråga om hur saker och ting kan bedömas olika beroende på vilket domkapitel som handlägger ärendena. Det känns inte alls bra att så många instanser har att handlägga likartade ärenden men tydligen ofta kommer till skilda beslut i helt livsavgörande frågor.

Inom övrig förvaltning med rikstäckande verksamhet finns oftast en central personalansvarighetsnämnd som avgör i ärenden rörande disciplinära frågor och ytterst avsked.

Det är till exempel inte landstingen i egenskap av sjukvårdsansvariga som beslutar om läkares och övrig legitimerad sjukvårdspersonals legitimationer utan Socialstyrelsen.

Motsvarande hantering återfinns inom polis, militär med mera. Allt för att få en så likartad och rättssäker bedömning som möjligt över hela riket.

Jag är väl medveten om både historiska och andra argument för bibehållandet av nuvarande ordning med ett antal domkapitel som besluts­instanser.

Samtidigt medför den i dag stora rikstäckande rörligheten bland präster och diakoner ett behov av likartade och rättssäkra beslut i en så stor fråga som möjligheten utöva sitt yrke, varför det finns goda skäl att uppmana kyrkans centrala ledning att på allvar ta upp frågan om att inrätta någon form av central personalansvarighetsnämnd även här.

Ulf EJ Olsson
Kontraktsprost på Gotland