Offentlighetsprincipen tillämpas ändå, men affärsmässighet måste prägla förvaltningen av präst­lönetillgångarna och det innebär bland annat att inte öppet dela med sig av affärshandlingar. Det skulle kunna skada såväl prästlönetillgångarna som dess affärspartners. I kyrkoordningen, som är Svenska kyrkans interna regelverk, finns därför ett förbud att i affärsverksamhet röja uppgifter om affärs- och driftsförhållanden.

Sune Håkansson har tidigare begärt att få ta del av affärshandlingar från flera stift. Egendomsnämnderna avslog Håkanssons begäran. Besluten överklagades och prövades sedan av Svenska kyrkans överklagandenämnd som fann att stiften hade fog för sitt beslut att inte lämna ut de efterfrågade dokumenten.

Håkansson hävdar att egendomsnämnderna får alldeles för låga priser för bland annat jakten och virket. Jag hävdar tvärtom att vi ligger väl till. Till exempel görs marknadsprisundersökningar för jaktupplåtelser och prissättningen anpassas till dessa. En del stift tar in anbud och bestämmer på så sätt marknadspriset.

Skogforsk granskade 2007 stiftens verksamhet och konstaterade att ”stiften är mycket aktiva säljare av sitt virke och utnyttjar olika försäljningsformer och olika kunders behov för att få bra betalt för sitt virke”. Skogforsk konstaterade också ”…att kyrkan får bättre betalt för sitt leveransvirke än övrigt skogsbruk”.

Svenska kyrkan är en i grunden demokratisk organisation byggd på representativ demokrati. Ledamöterna i egendomsnämnden har att ta ansvar för den verksamhet de är valda att förvalta. Förvaltningen granskas av revisorer och egendomsnämnden redovisar sin förvaltning för stiftsfullmäktige i samband med bokslutet. Därtill granskas förvaltningen av kyrkostyrelsen i Uppsala, vilket är Svenska kyrkans högsta verkställande organ. Syftet är att säkerställa att kyrkoordningens mål att prästlönetillgångarna ska förvaltas så effektivt som möjligt så att bästa möjliga uthålliga totalavkastning kan nås.

Ulf Carlsson
Ordförande i egendoms­-
­förvaltning­arnas samarbetsorgan