Jag, som bara är en vanlig gudstjänstfirande medlem av kyrkan, reagerar på de allmänt hållna angreppen.
Man säger att kyrkan har ”lämnat Guds ords eviga sanning” och pratar politik etc. I de gudstjänster jag deltar i är det faktiskt Guds nåd som oftast framhålls. Och grunden för den.
Jag känner inte igen bilden av kyrkan.
Man säger vidare att kyrkan ”ersätter Gudsdyrkan med människodyrkan”. Angreppet fortsätter punktvis i samma stil. Allmänna anklagelser.

Jag förstår av inlägget att skribenterna har den rätta tron och att jag och flera med mig är helt borta, vilseförda, förtappade.
Nu har jag en stilla undran: Vore det inte bättre att vi samtalar sakligt och vänligt om vår tro och hur den kan levas ut? För de här snytingarna träffar ju inte målet. De är ju så allmänt hållna att det blir slag i luften.

Vi kanske behöver ta till oss Ann Heberleins tänkvärda artikel på samma uppslag i tidningen. Hon avslutar med: ”Där börjar etiken: I vår insikt i den Andres gudomlighet.” Har vi den insikten kan samtalen i Kyrkans Tidning bli givande.
Roland Walldén