Utan att röra vid Svenska kyrkans ramverk, lagen om Svenska kyrkan, föreslås en genomgripande förändring av Svenska kyrkan. Bland annat tas valen till församlingskyrkoråd bort. Jag är medveten om att förändringen inte berör alla församlingar, men berör desto mer mindre församlingar i flerförsamlingspastorat. Jag kan se stora risker med den förändring som föreslås liksom med den förändring som successivt fått genomslag och förstärkts efter skiljandet från staten. Kyrkoherdarnas makt och roll har förstärkts och biskopens makt och betydelse har försvagats.
Replik -Strukturutredningen
Dysfunktionella och okunniga kyrkorådsordförande och kyrkoråd kan vara förödande. Korrumperade kyrkoherdar likaså. Avarterna i kyrkan skiljer sig inte från det "civila" samhällets avarter. Men kontrollen och viljan och ens möjligheten att ingripa, finns inte. Korruption visar sig alltid genom beslut som gynnar makthavares egen personliga sfär. Man anställer t ex sina egna nära och kära på betydelsefulla poster, och ser till att beslut gynnar den egna makten. I längden tar människors tilltro skada av sånt, och därmed kyrkan. Det finns i kyrkan allvarliga arbetsmiljöproblem för kvinnor i prästtjänst. Men inte bara för kvinnor som är präster, utan för andra kvinnor och män också,. Korruption är verklighet i kyrkan och ingen kan göra något åt det.
Biskopen är maktlös, underordnade står i beroendeställning. Men också "friska"kyrkoråd står maktlösa inför kyrkoherdar som helt kyrkoordningsenligt beslutar på eget ansvar. Desstuom finns på sina håll, ett ganska öppet och uttalat förakt för kyrkans dömande institutioner, liksom för beslut. Min upplevelse är att kyrkan har en svag förvaltningskultur.
Debatten om kvinnliga prästers vara eller inte vara, har med rätta tystnat. Och min egen erfarenhet är att det inte finns någon tveksamhet eller något motstånd i mötet med församling och enskilda. Det finns dock fortfarande en stark tyst fientlighet mot kvinnor som är präster. Detta tar sig olika uttryck från män med makt i kyrkan. Kyrkoherdar som självklart inte öppet yppar sitt motstånd, men som gör det t ex med kränkande särbehandling och genom att skapa hierarkier, en arbetsorganisation som inte befrämjar kamratskap, keativitet och arbetsglädje. Och som de flesta fall av övergrepp och misshandel; Man hotar, ljuger och slår, när ingen annan märker eller ser. Många kvinnor som är präster, har dyrköpta erfarenheter av sånt. Så ser verkligheten också ut.
Strukturutredningen jämnar vägen för kyrkoherdars ännu mer ostörda maktutövning. Förtroendevaldas roll försvagas och dess möjlighet att styra. Därmed kommer att följa, att biskopens och stiftets roll blir alltmer försvagad. Dessutom försvinner i många församlingar, det enda val som för gemene man är begripligt, valet till den lokala församlingens kyrkoråd.
Dysfuntionella och diskriminerande kyrkoråd är förödande både för män och kvinnor i kyrkan, men de kan väljas bort. Dysfunktionella kyrkoherdar kan inte väljas bort. Genom strukturutredningens förslag förstärks kyrkoherdars makt och den lokala församlingens styrande uppgift, kommer i många fall att gå förlorad. Jag anser att strukturutredningens förslag därvidlag är skrämmande aningslöst. Och gigantiska pastorat tror jag kommer att befrämja en tjänstemannakyrka. En kyrka som kommer att leva så länge folk tror att den är något annat. Men som kommer att dö, för att man så aningslöst lämnar makt också till "lejda herdar"som förbrukar människors förtroende.
Må ingen skugga falla varken över får eller över äkta vargar, eller män och kvinnor vilkas agendor tål att ventileras och tål också dagsljus.
Åsa Alexandersson
präst och socionom
LÄGG TILL NY KOMMENTAR