Könsöverskridande för konfirmander

Jag menar, och många med mig, att det är dags att även i Svenska kyrkans liv och verksamhet tänka bredare om kön än att det handlar om biologi där vi enkelt och lätt delar in oss i två grupper. När vi pratar om kön talar även forskningen utöver det biologiska könet om socialt kön (vilket könsroll man lever ut i samhället och hur man uppfattas av omgivningen) och mentalt kön (självupplevt kön eller könsidentitet). Slutsatsen måste bli att det inte finns någon hundra­procentig kvinna eller man eller i alla fall väldigt få procentuellt sett.
Vad menas dessutom med att något behöver bli manligare? Vem bestämmer vad det skulle innebära? Vem tänker på den/dem som inte vill placera sig i något manligt eller kvinnligt fack? Kanske även flickor skulle lockas av fotboll och kanske även pojkar skulle gilla mer mys. Skulle inte både flickor och pojkar dels kunna gilla milda fröknar i förskola och skola och samtidigt längta efter lite kraftfullhet?

När det gäller förebilder behöver vi kanske inte i första hand traditionella manliga och kvinnliga utan förebilder som just kan stå upp för en bredare könsidentitet där vi kan röra oss friare mellan vårt biologiska, sociala och mentala kön. I dag, precis som tidigare, kommer dessutom inte alla män att gifta sig med kvinnor och inte heller tvärt om. Alltså kan jag som man behöva en god förebild för att i min tur bli en bra make åt min blivande man. Samma gäller kvinnor förstås.

Låt oss alltså hjälpas åt i barn-, konfirmand-, ungdoms- och vuxenverksamhet i vår kyrka att stå upp för alla människors rätt att leva i de utvidgade könsroller som gör livet lättare och sannare att leva! I denna rätt ingår naturligtvis även att välja det mer traditionella, inte för att normen kräver det utan för att också det kan innebära att var sann mot sig själv.

Karin Janfalk
Stiftskonsulent Svenska Kyrkans Unga i Göteborgs stift