Kris i kyrkan – dessa tre ledaregenskaper krävs

Thorbjörn Larsson präst, chef Stockholms stifts servicebyrå

Kyrkan befinner sig i kris. En kris vad gäller kontakten med sina medlemmar, kris vad gäller teologi och kris vad gäller framtidstro. Utifrån den bedömningen behövs det ledare som kan möta krisen på ett relevant sätt.

Knappt har röken från det nyligen timade riksdagsvalet lagt sig innan rubrikerna om biskopsval börjar dyka upp. I Uppsala stift vet vi vilka de fem främsta kandidaterna är och i Stockholm är det också snart dags för val av biskop.

I valrörelsen fick vi veta något mer om vad de olika partierna står för även om partiledarnas framtoning kanske i en del fall kom att betyda mer än själva politiken. Några diskussioner handlade om verklighetsbeskrivning och omvärldsanalys, även om det mestadels kom att handla om mer eller mindre välbehövliga reformer.

Kyrkan har alltid valt sina biskopar. I motsats till dagens kyrka var det från början ingen som ville axla ämbetet eftersom biskoparna var de första som kastades till lejonen i förföljelsernas tider. I Sverige var det fram till millennieskiftet staten, det vill säga den rådande politiska makten, som utsåg nya biskopar. Efter kyrkans skiljande från staten har utnämningarna politiserats ännu mer och handlat om en höger-vänsterkamp.

I ett läge där kyrkan alltmer tappar mark och eget fotfäste vore det inte så dumt att fundera på ett annat sätt. För att undvika politisering, fragmentisering och popularisering borde vi börja i samtidsanalysen både innanför och utanför kyrkans väggar.

Min uppfattning är att kyrkan befinner sig i kris. En kris vad gäller kontakten med sina medlemmar, kris vad gäller teologi och kris vad gäller framtidstro. Utifrån den bedömningen behövs det ledare som kan möta krisen på ett relevant sätt. Jag tror de framtida ledarna behöver tre egenskaper.

För det första behövs ledare som, enkelt uttryckt, är intresserade av Gud. Ledare som förstår sig på och är intresserad av dagens andlighet och sökande. Öppenheten och längtan efter trons alla dimensioner har kanske aldrig varit så stor som det är nu. Dilemmat är att människor inte uppfattar att kyrkan kan möta denna längtan.

Hur vi än försöker frisera verkligheten så minskar antalet medlemmar i kyrkan och kyrkorna står mer och mer, med några få undantag, tomma när klockorna ringer till gudstjänst. Det hjälper inte hur mycket vi hittar på aktiviteter som ska attrahera. Allt handlar om möte med människors vardag, verklighet och behov. Det behövs ledare med andlig resning och mod.

Den andra egenskapen vill jag beskriva som en stark vilja till förnyelse. Med vikande ekonomi är det stor risk att kyrkans fastighetsförvaltning kommer att äta upp alla resurser som skulle kunna användas till kyrkans kärnverksamhet. Det kommer inte inträffa nästa år men det behövs inga komplicerade beräkningar för att förstå att även detta område är ett krisområde.

Om vi nöjer oss med att bli ett stort fastighetsbolag som förvaltar historia så behöver vi inte oroa oss. Men om vi vill något annat så är det hög tid att agera. Denna del av verkligheten i kyrkan är sannerligen inte den enda när det gäller förnyelse men kan kanske tjäna som ett skrämmande exempel på att vi behöver förnyelse. En ledare måste vilja förnyelse och helst veta hur den kommer till stånd, annars är risken stor att kyrkan går baklänges in i framtiden.

Den tredje egenskapen en blivande biskop bör ha är just ledaregenskaper. Det är oerhört svårt att vara ledare. Lyhörd och lyssnande. Visionär och framtidsinriktad. Känsla för delaktighet utan att förlora sig själv. Kunskap och erfarenhet av att leda en organisation som styrs av förtroendevalda. Kunskap om förändringsarbete och förmåga att relatera till omvärlden.

Det är lätt att önska sig en person som mer liknar en frälsare än en verklig människa. Det är förmodligen mycket svårt att leda kyrkan i Stockholms stift. Samtidigt, en biskopskandidat utan egna visioner om framtiden, utan erfarenhet av ledarskap och förmåga att kommunicera så att människor attraheras och vill följa med på resan kommer att bli bortglömd ganska snabbt.

Valet av ledare i Stockholms stift är ingen isolerad händelse utan står i tät relation till både vad stiftet i synnerhet och Svenska kyrkan i allmänhet behöver just nu. Det är också avgörande vilket sammanhang en ny biskop kommer till. Ett varmt välkomnande ger ett helt annat resultat än ett misstänksamt, enigheten om den som väljs är viktig.

En sak är säker, om vi inte börjar med att fundera över vad vi behöver och väntar med vem vi behöver kommer valet bli en fråga om vem som känner mest människor och vilken politisk färg kandidaterna har.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Thorbjörn Larsson, präst, chef Stockholms stifts servicebyrå

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.