Kyrkorådet i Skara stift gjorde ett mycket klokt och riktigt ställningstagande, när de avslog Elisabeth Ohlson Wallins ”flotta gåva” av en tavla med en hbt-tolkning av paradiset. Enligt konstnären själv var det uttryckligen en ren politisk handling och faktiskt utpressning för att ”se vad kyrkan egentligen befinner sig i sitt ställningstagande”.

Kyrkorådet är glasklar och universell i sin motivering: ”vår kyrkas altartavla ska återge den kärlek från Gud genom Jesus Kristus som gäller alla och är tidlös”. För att refusera krävs emellertid mycket mod, eftersom kulturradikaler automatiskt kommer att strömma till och uppge ett ramaskri över denna ”inskränkthet”. Med tanke på konstnärens enorma massmedialitet kommer säkert allt att göras för att tvinga kyrkorådet att ändra sitt beslut – gärna med ”en pudel”.

Radikala idéer går det mode i, och de är ständigt föränderliga. På 1970-talet ansågs det chict både bland präster, som ville visa sig öppna för vad som låg i tiden och personer, som aldrig gick i kyrkan men ändå gärna ville uttrycka sina ”fördomsfria” åsikter även i teologiska frågor, att tvärsäkert säga ”naturligtvis hade Jesus ett förhållande med Maria Magdalena, varför skulle han inte bejaka sin sexualitet?” Bebådelsen framställdes som något närmast löjligt förlegat begrepp för givetvis hade Jesus tillkommit genom ”ett vanligt samlag” (strunt samma vem som var fadern). Idag skulle ingen kulturradikal eller liberalteolog våga uttrycka sig på det sättet – det skulle ju kunna uppfattas som homofobiskt.

Heterosexuella omtolkningar av dop- och nattvardsscenerna i Ohlson Wallins Ecce Homo-svit från 1998 skulle inte heller under toppklerikalt jubel ha visats i Uppsala domkyrka utan bedömts som de exkluderande och mjukporriga propagandabilder de är.
Som kyrkorådet enkelt och tydligt skriver handlar kyrkokonsten om Guds kärlek till hela mänskligheten i alla tider och inte bara till vissa grupper. Det är därför som såväl de evangeliska texterna som kyrkokonsten genom århundradena inte har sexualiserat Kristusgestalten – till stort förtret för dem i Sverige idag som till varje pris vill ha en tydlig sexuell vinkling på både den synliga och osynliga världen.

Kristendomens budskap fördjupas knappast av ett käbbel om vilken sexuell inriktning Jesus kan tänkas ha haft i enlighet med debattörernas egna preferenserna – samtidigt som ”Trons mysterium” helt enkelt viftas bort som irrelevant.

Elisabeth Stengård
fil.dr i konstvetenskap