Stasi jobbade på det sättet och hade tentakler överallt. Tilläggas bör att på 60- och 70- talet fanns många i Sverige och Västeuropa som faktiskt såg med sympati på kommunistdiktaturerna i öst och gärna ville tolka allt till det bästa. Så även inom Svenska kyrkan.

Dåvarande Prästförbundet hade många kontakter in i DDR och de lutherska kyrkorna – resor, besök och direkt hjälp var nödvändigt för att hjälpa den hårt trängda östtyska kyrkan. Men som uttrycket heter: ”när man äter middag med djävulen ska man ha lång sked”. Ingen av oss trodde för ett ögonblick att inte Stasis var inblandat i det också. Och det visade sig tyvärr vara fallet också bland annat när det gällde Växjös vänortsstift Greifswald och dess biskop.
När det gäller utbyte får man väga för- och nackdelar vad diktaturer anbelangar.

Kanske skulle vi i Sverige också jobba med vår naivitet. Vilka kontakter har vi idag med ”tveksamma” länder och deras kyrkor? Spioneri och angiveri är inte enbart ett historiskt fenomen.
Hur ska vi då göra i Svenska kyrkan med påvisbara före detta agenter? Lär av Tyskland , där har man erfarenheter att hantera samhälleliga trauman.