Kyrkoår. Byt plats på Alla helgons dag och Alla själars dag. Först en dag då vi sörjer och ber för våra döda och sedan en dag då vi tröstas av hoppet om himlen.
Det är höst igen, i Sverige firar vi en av kyrkoårets stora högtider, Allhelgona. Sorgen får lov att ta plats, vi sätter ord på saknaden och ensamheten. Det är fråga om en högtid där det framstår som om kyrkan och samhället går hand i hand.
Vi kan vara stolta över hur vi som kristen kyrka här erbjuder tid och rum för att lyfta detta som angår varje människa: livet som inte alltid blev som vi tänkte eller hoppades. Tack och lov för möjligheten att få lyfta det bräckliga tillsammans ibland!
Men det skaver lite att vi inte anpassat Evangelieboken bättre utifrån hur vårt firande verkligen ser ut. Varför firar vi Alla helgons dag före Alla själars dag – och inte tvärtom?
Jag känner naturligtvis till att Alla helgons dag återinfördes som helgdag under 1900-talet och pressades in i kalendern, men utifrån hur firandet förändrats och förstorats behöver vi kanske se över sakernas tillstånd.
Jag anser att vi bör byta plats på Alla helgons dag och Alla själars dag. Först en dag då vi sörjer och ber för våra döda och sedan en dag då vi tröstas av hoppet om himlen.
En sådan ändring kunde göra att kyrkans firande skulle stämma än bättre med hur de flesta uppfattar det hela. Kyrkobesökare och församlingsbor firar ju Allhelgona genom att bland annat tända ljus på kyrkogårdarna.
Detta görs ofta under fredagen och lördagen, det skulle naturligtvis passa bättre om dessa dagar hade ”vårt salighetshopp” som tema. Så får söndagen, dagen efter, bli tröstens och himmelens dag. Vi känner igen dramatiken från vårt kristna narrativ: Efter döden: Möjligheten till evigt liv.
En sådan ändring skulle också knyta an till hur firandet var tänkt från början. Den medeltida liturgin poängterande på sina håll det eviga livets slutgiltiga seger efter att man fått en särskilt tid till att begrunda förgängligheten och saknaden.
Morgonens tidiga gudstjänst på Alla helgons dag gestaltades ibland musikaliskt genom att låta kampen mellan döden och livet vinnas av körsång som skulle påminna om den eviga saligheten. Musik kan vara som de bilder som säger mer än tusen ord. Alla vi som har erfarenhet av begravningar vet det.
Kanske är Allhelgonahelgen en sådan helg då toner särskilt kan beskriva och besvara det vi känner i sorgen och hoppet.
Jag tror alltså att det vore rimligt att de två dagarna i Allhelgonahelgen byter plats med varandra. Det skulle bilda en helhet som blir lättare att förstå och kommunicera kring. Det kristna budskapet är inte att efter liv kommer död, utan tvärtom – med döden övervann han döden och åt de som var i gravarna gav han liv!
Jim Lagerlöf
präst i Hudiksvall
LÄGG TILL NY KOMMENTAR