Därför är det bra att kyrkostyrelseledamoten och den moderate riksdagsmannen, Hans Wallmark, nu har tagit upp samma forskningstråd igen efter avslöjandet av den så kallade Stasi-prästen, Alexander Radler i Luleå stift och att också Ölandskomministern och kyrkostyrelsesuppleanten Dag Sandahl numera kräver forskning i saken och tidigare i år har skrivit en motion till Växjö stiftsfullmäktige med yrkandet att stiftets DDR-kontakter skall kartläggas. Sandahl har därmed gjort helt om och kräver till och med en kommission:
”Vi behöver få veta vad som hände…vilka kontaktpersoner hade Radler som fick in honom på teologiska fakulteten i Lund?” (Världen idag 10/8).
Men i kyrkomötesdebatten om motionen lät det så här: ”Jag är inte ens intresserad av den enskilde kyrkoherden som var informatör för Stasi" (21/9 2000). Sandahl undrade också  retoriskt om någon vill påstå att biskoparna Sven Lindegård och Lars Carlzon var ”medlöpare till kommunismen”.

Förre Linköpingsbiskopen Martin Lind, som då avvisade motionsyrkandet, har nu svängt och vill veta mer.
Jag hoppas verkligen att den potatis, som var alltför het för tolv år sedan, nu har – i spåren efter avslöjandet i Norrland – kallnat så mycket att den nödvändiga kartläggningen av kyrkans ljusskygga kontakter i DDR och andra långtifrån rumsrena stater kommer i dagen.
Och att utskottsslutsatser, vilka låg till grund för avslaget 2000, om att de kyrkliga resenärerna och DDR-fraternisörerna inte får pekas ut och nämnas vid namn, en gång för alla tillhör arkivmaterialet i vår kyrka.
Ingen skall alltså kunna kritiseras för det skedda! Alla skall skyddas! Allmänheten skall förbli ovetande! En mörk och tung slöja skall för evigt vila över det kyrkliga DDR-samröret!
Frigörs sanningen genom slikt trams i en öppen demokrati? KT-läsarna kan själva bedöma och svara på frågan!

Bengt Oolof Dike
Kyrkomötesledamot 1989-2005,
frilansjournalist