Kyrkomusiker – ett utdöende släkte?

Joakim Olsson Kruse organist i Västerås domkyrka

Det är hög tid att Svenska kyrkan börjar värna om sin framtida kyrkomusik, inte bara vid symposier och mötesbord, utan i handling i vardagen. Uppmaningen kommer från debattör Joakim Olsson Kruse.

Så nås jag av besked att ytterligare två värdefulla kollegor lämnar kyrkomusikeryrket. Den ena efter 3 år, den andra efter 17. Att lämna det som varit en passion och ett kall är en tragedi – personligen och för Svenska kyrkan.  

För ett antal år sedan diskuterade vi rekryteringsproblemet i den dåvarande redaktionskommittén för Kyrkomusikernas Tidning. Jag ställde frågan: Hur kan Svenska kyrkan oroa sig för framtidens rekryteringar, när man inte kan behålla dem man redan har? 

Jag gjorde en snabb överslagsräkning: vi var 9 orgelelever bland mina gymnasiekompisar, varav 8 blev kyrkomusiker. Mig veterligen arbetar idag 2 av oss. Alla var olika: sångare, orgelnördar, körledarämnen, pedagoger i vardande. Kort sagt: alla de gåvor som Svenska kyrkan önskar. 

Jag undrade: Har Svenska kyrkan verkligen råd att tappa 75 procent av sina utbildade musiker? – från bara en enda närmiljö. Jag sände en spontan enkät till ett antal avhoppade musiker. På intet sätt en vetenskaplig undersökning hade den öppna frågor om musikalisk och kyrklig bakgrund, erfarenheter på (första) tjänsten, om glädjefyllda/tunga arbetsområden, hur länge man jobbat innan byte, om problem samt vad man saknar från kyrkomusikerarbetet. 

När svaren kom blev jag beklämd. Flera tillfrågade var kyrkligt uppvuxna och hade länge drömt om att arbeta kyrkomusikaliskt. Flera hade kämpat att komma in på och tillgodogöra sig utbildningen. Anledningarna att man valt att lämna yrket skiftade: förändrad familjebild, osäkra pastoratssammanslagningar, utbildningen som port till annan musikkarriär, arbetsschema som inte fungerade med familjen.

Men två anledningar stod ut:

1. Dåligt fungerande arbetsledning/chefskap

2. Orimliga arbetsbördor

Den med kortast arbetslivserfarenhet hade lämnat efter bara något år, den med längst efter 25 år. Nästan alla skrev att de saknade arbetet med musik och människor, men också att just det varit anledningen att de lämnat: den tunga administrativa bördan, dåligt fungerande ledning och organisation gjorde dem till kontors- och mötesmänniskor istället för musiker.

De kom trötta, stressade och dåligt förberedda till musikarbete och körrepetitioner. En musiker har skrivit i annat sammanhang: ”Det är så många arbetsuppgifter som prioriteras högre än att tänka framåt musikaliskt och liturgiskt”.

Kyrkomusikerna är inte viktigare än andra yrkesgrupper, men en unik funktion vi har är att de långa relationer vi bygger med medlemmarna: från första tonerna i minikören till Johannespassionen som vuxen – faktiskt ibland med samma körledare! Under dessa år bygger kyrkan dessutom relationer med körsångarens familj och vänner.

De grupper kyrkan har svårast att nå (pojkar, tonåringar, studenter, unga vuxna) återfinns – om de alls finns – till mycket stor del inom körsången. 

Kyrkomusikerna är inte viktigare än andra yrkesgrupper, men vi är den yrkesgrupp som nog möter flest medlemmar varje vecka. Koristerna finns i alla åldrar, från babysången till seniorkören – och spannet däremellan. Kyrkomusiken är också en av få verksamheter som både är just en vardagsverksamhet och utmynnar i gudstjänsten. 

Jag har bott och arbetat utomlands, och med många internationella kontakter vill jag å det bestämdaste säga att Svenska kyrkan inte vill gå den musikaliska väg som många systerkyrkor har tvingats gå. En undermålig gudstjänstmusik får med tiden grava konsekvenser i församlingen.

Det är ingen slump att påve Franciskus senaste året pekat på det ”banala och mediokra” i den liturgiska musiken. Svenska kyrkan måste förändra något i grunden, för att både behålla musikerna och stimulera återväxten.  

Om man vill ta rekryteringen av framtidens kyrkomusiker på allvar, måste två frågor ställas: 

1. Är inte rekrytering av kyrkomusiker en nationell angelägenhet? Ska det verkligen vara upp till enskilda musiker, i församlingstjänst, att vara primärt ansvariga för framtidens kyrkomusik? Det har vi sällan medel och ork till, och aldrig tid.

Hög- och folkhögskolor gör ett enastående arbete, men tar vid först sedan församlingsmusikerna lagt mångårig grund i sång och spel. Kommer detta att vara en uppgift för den efterlängtade Musikrådet att arbeta med?

2. Vi måste också fråga: Varför vill och orkar våra kollegor inte fortsätta arbeta? och på allvar se till de redan arbetande kyrkomusikernas arbetssituation. Varför ställs inga frågor när en musiker väljer en annan yrkesbana efter bara några år, eller går in i väggen?

Reagerar ingen när man till en tjänst rekryterar en nyutbildad musiker, som förväntas fylla skorna efter företrädaren som arbetat i 35 år? 

Det är hög tid att Svenska kyrkan börjar värna om sin framtida kyrkomusik, inte bara vid symposier och mötesbord, utan i handling i vardagen. Jag citerar en tidigare prästkollega: ”Om inte Svenska kyrkan tar hand om sin egen musik – vem gör det då?”

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Joakim Olsson Kruse, organist i Västerås domkyrka

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.