Kyrkoordningen kräver respekt

Alltsedan den nya kyrkoordningen för Svenska kyrkan trädde i kraft år 2000 har dess auktoritet kommit att diskuteras. Kyrkoordningen har nu varit gällande i snart sju år varför det är hög tid att utvärdera den och se vad som kan förbättras inför framtiden.

Diskussionen om kyrkoordningen har det senaste halvåret aktualiserats bland annat genom frågan om Överklagandenämndens ställning och efterlevnaden av dess yttranden. Några församlingar har inte känt sig bundna att följa nämndens utslag. Under hösten uppmärksammar också Berling Media AB dessa frågor genom ett seminarium om ordning och rätt i kyrkan.

En grundläggande fråga som inställer sig är om det finns en lojalitet mellan kyrkans nivåer och dess medlemmar som gör att man är villig att följa kyrkoordningen.
Det kan tyckas vara utslag av legalistiskt tänkande att ta upp dessa frågor till debatt men ytterst handlar det om Svenska kyrkans möjligheter att överleva och fungera som kyrka. Vad betyder diskussioner och beslut i viktiga frågor om vår kyrkas gudstjänster, handböcker och bekännelse, om det successivt sker en uppluckring av viljan att följa dessa demokratisk fattade beslut?
De bästa intentioner hos kyrkomöte och kyrkostyrelse om nya gudstjänstordningar men även historiskt fattade beslut om bekännelse och ämbete kan bli verkningslösa om församlingar bitvis börjar strunta i kyrkoordningen.

I sin bok Makten över kyrkan (Verbum förlag 2003) uppmärksammar Sören Ekström denna problematik när han talar om vikten av ett ökat allmänt kyrkorättsmedvetande i Svenska kyrkan. Ekström menar att om de olika delarna och nivåerna som Svenska kyrkan är uppbyggda av inte är villiga att efterleva de regler som finns i kyrkoordningen riskerar hela den organisatoriska grunden som kyrkan vilar på att krackelera.
Skriften finns redan där på väggen om man bara bryr sig om att titta noga och det går därför inte längre att stoppa huvudet i sanden och låtsas som om det inte finns några problem med kyrko­ordningen. Tecken på bristande lojalitet och förståelse för kyrkoordningen och dess regler har inte minst visat sig i diskussionen om Överklagandenämnden, men även i andra frågor där församlingar och enskilda inom kyrkan struntat i redan fattade beslut.

Kanske är problematiken till viss del psykologiskt betingad av att det inte längre är fråga om en kyrkolag stiftad av Sveriges riksdag. Det är dock i sammanhanget viktigt att komma ihåg att kyrkoordningen inte enbart är en inomkyrklig angelägenhet utan faktiskt har sitt stöd i lag. I 6§ lag om Svenska kyrkan (1998:1591) anges kyrkomötet som det högsta beslutande organet inom Svenska kyrkan. Det ger i sin tur kyrkomötet rätt att besluta om de regler som ska gälla för kyrkan och ger därmed också kyrkoordningen, om än indirekt, stöd i en av Sveriges riksdag stiftad lag. Den juridiska auktoriteten finns alltså redan där inbyggd i kyrkoordningen.

Till viss del får problemen med efterlevnaden av kyrkoordningen också anses vara självförvållade av Svenska kyrkan. Det tillhör rättsvetenskapens elementa att varje lag eller regel som ställs upp inom en stat eller organisation måste åtföljas av en motsvarande sanktion mot den som bryter mot regelverket. Det finns i dag inga eller ytterst få sanktionsmöjligheter mot exempelvis en församling som avsiktligt väljer att bryta mot kyrkomötets demokratiska beslut eller mot beslut på andra nivåer inom kyrkan. Utgångspunkten och själva grundförutsättningen för det kyrkliga regelverket har varit att alla kyrkliga organ, utan att man ska behöva ta till några sanktioner, lojalt ska följa kyrko­ordningen.
Avsaknaden av sanktioner är en inbyggd godtrogenhet i systemet som på sikt kan bli mycket allvarlig för kyrkans sammanhållning.
Risken finns att den episkopala strukturen bryts upp och vi alltmer glider över till en kongregationalistisk kyrka. Den dag behöver i det läget inte vara långt borta då en församling på grund av den ena eller andra frågan bestämmer sig att helt kasta av sig den svenskkyrkliga kostymen och starta eget.

Göran Lundstedt
teol dr,  präst i Svenska kyrkan,Uppsala
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Kim
Dålig service