Opinion&Debatt
Debatt

Lämna judendomen åt judarna

Hur kan man som präst i Svenska kyrkan ställa sig bakom ett förbud som kriminaliserar judendom i Sverige? Frågan ställs av Magnus Zetterholm i en replik till Annika Borg i debatten om omskärelse.

Annika Borg missförstår syftet med det debattinlägg Kyrkans Tidning bett mig skriva. Avsikten är inte att förolämpa, utan att sakligt diskutera implikationerna av ett förbud mot omskärelse av små barn. Jag inser, vilket jag inte är säker på att Annika Borg gör, att båda positionerna är behäftade med problem och att det inte finns några enkla svar. Jag tror förstås inte heller för ett ögonblick att Annika Borg eller någon av de andra inblandade är klassiska antisemiter.

Men det går inte, menar jag, att i en västerländsk kontext tänka bort den kristna civilisationens anti-judiskhet. Det är därför ett statligt förbud mot omskärelse av pojkar vore just ”ett frontalangrepp mot inte minst judendomen och judarna”, för att citera Göran Rosenberg i Svenska Dagbladet (20/12 2011). Den fråga jag vill diskutera är hur man sig som präst i Svenska kyrkan, mot bakgrund av kyrkans antisemitiska historia, kan ställa sig bakom ett förbud som kriminaliserar judendom i Sverige.

Borgs, till synes helt individualiserade religionsbegrepp väcker också frågor. Jag förmodar att Borg döper barn enligt Svenska kyrkans ordning. Förutom att dopet i kristen tradition är outplånligt så innebär det också att det lilla barnet inlemmas i en trosgemenskap vars institutionella uttryck är medlemskap i trossamfundet Svenska kyrkan. Dopet är början på en socialisationsprocess vars syfte är att barnet ska fostras in i den kristna tron och bli en del av den kristna gemenskapen. Vad jag förstår har barnet näppeligen kunnat ge sitt samtycke till detta, och därför torde barndop av Annika Borg betraktas som ett allvarligt ideologiskt övergrepp.

Men föreställningen att barn ska växa upp i ett ideologiskt tomrum där det först på myndighetsdagen ska fatta självständiga och välgrundade beslut, bygger på en illusion och är knappast ens teoretiskt önskvärt. Att föräldrar har rätt att fostra sina barn efter eget gottfinnande och att därvidlag påverka dem, ideologiskt, politiskt, moraliskt och religiöst är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Detta är också något som barnkonventionen stöder. Att som präst delta i socialisationen av barn in i ett kristet meningssystem men förneka den judiska kommuniteten den rätten är svårt att uppfatta på annat sätt än som klassisk kristen kolonialism. Det är anmärkningsvärt att Borg inte ser parallellerna.

Omskärelse av pojkar på deras åttonde levnadsdag, utförd med bedövning, av medicinskt utbildade personer, godkända av Socialstyrelsen, utgör knappast ett våldsamt övergrepp eller ett stort och angeläget problem. Manlig spädbarnsomskärelse faller knappast under barnkonventionens skrivning att ”traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa ska avskaffas”, särskilt eftersom många amerikanska urologer fortfarande rekommenderar omskärelse av spädbarn – av medicinska skäl.

Om Annika Borg vill slå ett lag för den sekulära staten, så är det visserligen en smula egendomligt, men icke desto mindre positivt. Jag föreslår dock att engagemanget inriktas på något annat, förslagsvis den hopplösa sammanblandningen av normativ teologi och vetenskap vid rikets teologiska fakulteter, eller det faktum att teologisk renlärighet snarare än pedagogisk och vetenskaplig skicklighet utgör bedömningsgrunden för anställning vid flera av landets teologiska högskolor. I den kampen skulle Annika Borg i mig finna en trogen vapendragare. Men, för Guds skull, lämna judendomen åt judarna!

Magnus Zetterholm

docent i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet

Kommentera

Debatten om manlig omskärelse startade ca tjugo år efter debatten om kvinnlig omskärelse. När kvinnlig omskärelsen debatterades som mest, undrade många varför sedvänjan försvarades så frenetiskt av omskurna kvinnor själva? Det har visat sig ha en lika tragisk som rationell förklaring: Det lidande den omskurna kvinnan själv utsatts för, fick helt enkelt inte vara onödigt. Det måste ha en mening.

Nu är debatten om manlig omskärelse aktuell på motsvarande sätt. Det är en traumatisk insikt för en man att hans sexliv kunde varit bättre som oomskuren. Under en period kommer därför många omskurna män att behöva hantera känslor och insikter kring det som de själva utsatts för som barn. Först när de kan acceptera att sedvänjan i sig är meningslös, kan de acceptera tanken att deras egna barn ska omfattas av en fysisk integritet och ett självbestämmande som de själva förmenats.

Magnus Zetterholm berör ytligt i detta inlägg frågan om omskärelse är skadligt eller inte. Det finns uppgifter om att omskärelse av pojkar orsakar lidande och med för vissa risker. Frågan ställs därför till de som försvarar omskärelsen. Vilket lidande och vilka risker för barnet är ni beredda att acceptera för att försvara föräldrarnas rättigheter?

Om jag har fattat det rätt att Camilla Grepe menar att hon är emot omskärelse av 8 dagar gamla barn. Så får jag för en gång skull hålla med henne. Omskärelsen är att män och kvinnor ska hindras att leva ut sin sexualitet fullt ut. Att man i USA också är för omskärelse bygger på lobbying av kristna fundamentalister som tycker att ingen ska ha sex utanför äktenskapet. Att ensamstående män och kvinnor inte ska kunna leva ut sin sexualitet utan partner.

Hur kan Magnus Zetterholm försvara manlig omskärelse av 8 dagar gamla gossebarn med att det sker smärtfritt och av medicinskt utbildade personer, godkända av Socialstyrelsen, Det är samma sak som att säga att utförd tortyr om den sker smärtfritt och av medicinskt utbildade personer är okey! Men skadan är ju ändå skedd på offret när det smärtstillande slutar värka.
Att jämföra med det kristna dopet som inte ger några skador på barnet är ju horribelt. Är sedan det vuxna barnet stark i det han eller hon tror så kan ju inte dopet ge några skador varken fysiskt eller psykiskt.
Jesus som var uppfostrad judiskt tog ju bort omskärelsen. Och ska man följa kärleksbudskapet som Jesus predikade ska man inte skada någon, fysiskt eller psykiskt. Jag är stark i min kristna tro och det kan ingen ta ifrån mig. Även fast jag har judiska gener så följer jag det kristna budskapet.

Problemet kvarstår: Är det "autonomibrottet" mot spädisen som är problemet, varför då stanna vid omskärelse när vi faktiskt utsätter barn för massor av övergrepp. Är det de medicinska konsekvenserna som styr, varför då inte dels ta upp alla medicinska risker vi utsätter barn för och dels lyssna och väga mot de som är nöjda med omskärelsen?
Dessutom verkar inte rapporterna om sexuell funktionsnedsättning inte lika tillförlitliga som de om andra skador, så kanske är det inte så farligt "after all"?

Jag tycker att olika sakkunniga läkare borde tala med företrädare för omskärelse, och hitta en lösning hellre än att vi diskuterar förbi varandra i falsett från våra skyttegravar.

Man kan, om man vill, se dopet som ett ideologiskt övergrepp. Men tycker man att det är typ samma sak som att skära i småpojkars könsorgan har man nog, som det heter, inte alla indianer i kanoten. Heja Annika Borg!

Magnus Zetterholms judiska anti-kristenhet är skrämmande och otäck. Detta ständigt kristofobiska påhoppande och förföljelse av oss kristna, ja inte bara i Israel utan även här hemma, är obehaglig. Detta i synnerhet då detta kan ses som ett rent bespottande av de 5000 kristna prästerna som bara i Auschwitz mördades. Denna rasism är obehaglig. Jag uppmanar Magnus Zetterholm att tona ned sina bespottelser över dels oss som folkgrupp och dels sluta bespotta vår religion.
Inom vår religion skadar vi inte små försvarslösa barn utan endast vattenbegjuter / döper barnen. Om dessa inte vill tillhöra kristendomen kan de närsom helst lämna vår religion utan att vara "stympade" för livet. De judar som är kristna lider mycket svårt av denna stympning som de utsatts för. De har dessutom oftare impotensproblem pga av lokalt känselbortfall på genitalierna. detta har framförst många gånger inom läkarvetenskapen av judiska läkare i USA och omnämns även i Lancett.
GUD gjorde inte fel då han skapade människokroppen !
Låt barnen själva välja då de är vuxna att ta beslut själva.
Detta är år 2012, och inte år 0.

Magnus Zetterholm

"Lämna Islam åt muslimerna", för att travestera rubriken. Ditt uttalande betyder att vi i konsekvensens namn tillåter att sharialagar genomgående gäller för muslimer i Sverige och att genomförandet av lagstiftningen sker vid deras egna domstolar.
Om man under skydd av okränkbar religiös tro, kan tillåta sig som procelyt. att genomföra vilka omänskliga handlingar som helst, så befinner sig all religiös verksamhet på ett sluttande plan.
När riter och verksamheter befinner sig på ett fantiserat och definitivt på ett för människor skadligt plan samt inbegriper tvångshandligar, så gäller inte hokus pokus längre. Det är Dit men inte längre. Vad har egentligen övermannat Dig?

Ett förbud för omskärele är inte rimligt. Var och en måste få fatta ett beslut om man vill bli omskuren. Men ett spädbarn är ännu inte en reflekterande, självständig individ. Därför bör man avvakta med omskärelsen tills någon form av mogenhet har inträtt, och individen själv kan ta beslutet, snarare än föräldrarna under tryck av den omgivande kulturen.

Så, att skära av fullt fungerande delar av en barnakropp, utan att barnet självt har något att säga till om — det är inte rimligt, och utgör en kränkning av individens frihet.

Om barn hade skalperats vid dopet hade jämförelsen varit relevant, nu är den inte det. Det finns inga tydliga medicinska bevis för att omskärelse orsakar någonting annat än livslång försämrad sexuell upplevelse. Sverige var först med att förbjuda barnaga, det vore fint om vi kunde bli först med att förbjuda könsstympning också.

FLER NYHETER

Senaste nytt från TT

> fler nyheter från TT

Håll dig uppdaterad

Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Via RSS

Nyhetsdygnet