Många ville diskutera ämnet, vilket tyder på att det finns erfarenheter och perspektiv som vill komma i dagen. Detta var också vårt syfte. Desto märkligare då att de som svarat oss genom Kyrkans Tidning gör det med en sådan defensiv ton.

Ann-Sofie Kamkar svarar för Sjukhuskyrkan i Karlstad att de inte alls står handfallna inför möten med sköra människor med svåra diagnoser. Men det skriver vi inte heller – vi påpekade att personer inom kyrkan ibland gör det. Och det tror vi fortfarande är relevant att säga, inte minst för att uppvärdera det goda arbete som sker, exempelvis i sjukhuskyrkorna, men också för att ge råg i ryggen åt de diakoner, präster och andra som inte arbetar inom specialom­rådet utan möter problematiken i andra sammanhang.

När Kamkar betygar att en människa aldrig betraktas som konstig i sjukhuskyrkans sammanhang är det möjligen en vilje­sats, men knappast en rättvis beskrivning av sakläget ens i den luttrade sjukhusmiljön. Bättre än att måla Svenska kyrkan i pastellfärger är att se att se verkligheten som den är. Besvärliga människor är dessvärre legio här i världen – samtidigt är det överflödigt av Kamkar att påpeka att också dessa är medmänniskor. Vi vet att kyrkan menar att Gud omsluter allt med ömhet, men vi vet också att vi människor tyvärr inte gör det. Så vad gör man i praktiken? Hur rustar kyrkan sina medarbetare? Det var de svaren vi ville ha reda på.

Också Anders Sterzel missuppfattar vårt incitament och kallar det att vi ”ondgör oss” över Svenska kyrkan. När Sterzel sedan riktar sin kritik mot brister i de samhälleliga funktionerna gör han det med all rätt; i detta har han patientföreningarna med sig och det var inte vårt ärende i artikeln att låta myndigheterna och dess politiker slippa undan. Tvärtom ville vi diskutera området psykisk sjukdom och själavård just för att få upp saker som dessa till ytan, som samarbetet med samhällets övriga aktörer och villkoren för telefonpräster och andra ute på fältet.

Ur diskussionen kan alltså mycket gott och intressant komma. I nästa led hoppas vi därför att den kan få handla om vad kyrkans folk behöver för att klara sitt arbete, och inte stanna i ett försvar för det arbete som görs.

Pebbles Karlsson Ambrose
Sofia Lilly Jönsson