Medierna sätter agendan i religionsdebatten

Text: Barbro Matzols

Religiösa aktörer får spela på mediernas villkor. Det är bara för Svenska kyrkan att laga efter läge.

Det händer mycket i medievärlden just nu. Landskapet ritas om. Tidningar läggs ner eller krymper sina redaktioner betänkligt. Vad detta innebär för medborgarnas möjlighet att på sikt utöva sitt demokratiska inflytande är en fråga som diskuteras.

Samtidigt sväller kommunikationsavdelningarna hos organisationer, såväl privata och offentliga som ideella, över alla bräddar. Man behöver hjälp med att hantera den egna medie­bilden – alltså hur man vill framställas i media – och samtidigt ha professionella kommunikatörer som ska sköta den externa kommunikationen. Samma sak gäller för Svenska kyrkan på alla nivåer.

Inte så märkligt kanske eftersom medierna ofta lyfts fram som en motpart. Och inte sällan en farlig sådan. Medierna granskar och värderar organisationernas och kyrkans förehavanden på ett sätt de inte tidigare varit vana vid. Inte sällan handlar det om granskning och genomlysning av organisationers och kyrkans moraliska kompasser. Detta leder i sin tur till att frågor ställs om hur organisationer, kyrkan och deras ledare bör agera för att vara moraliskt ansvarsfulla.

Till detta kommer nya möjligheter att kommunicera. Sociala medier ger alla som vill en möjlighet att dissa eller hissa, gilla eller ogilla. En åsikt – lögn eller sanning – kan snabbt få spridning i det sociala medielandskapet, skriver forskarna Maria Grafström, Pernilla Petrelius Karlberg och Karolina Windell i boken Föredöme eller fördömd? – medierna som moralisk domstol (SNS förlag).

Villkoren för att synas, det gäller både organisationer eller Svenska kyrkan, har alltså ändrats eller förändrats. Klart är, menar de tre forskarna, att mediernas roll som moralisk domstol får konsekvenser för ledning och organisering av alla typer av verksamheter som strävar efter öppenhet. ”Organisationers strävan efter att synas, i kombination med den allt större mediala kritiken, är en av vår tids stora organisatoriska utmaningar”.

Synlighet och kritik kan skapa ängsliga ledare. Samtidigt hyllas åsiktsjournalistiken. För journalisterna uppstår ett dilemma. Först ska journalisten sakligt rapportera om händelser och sedan värdera och tolka samma händelser i kommentarer och analyser. Gränsen mellan nyhetsrapportering och tyckande suddas ut. Därför behövs ”en nyansering av hur komplexa ansvarsfrågor och moraliska dilemman lyfts fram i medierna”, anser forskarna och efterlyser en journalistik som belyser och problematiserar i stället för att fördöma och avsätta. ”Och för att nå dit behövs en reflekterande debatt där inte bara journalister, utan även kommunikatörer, ledare och andra beslutsfattare deltar och tar ansvar för morgondagens journalistik” skriver de tre i en debattartikel i Dagens Media.

För Svenska kyrkan är detta en särskild utmaning. Kyrkan är inte vilken organisation som helst utan ett trossamfund som vill ha högt i tak och låga trösklar. Frågan är hur villig man är från kyrkans ledande håll att internt debattera, problematisera och ta ansvar för hur väl man lever upp till de egna högt satta ideal­en? Och hur väl man förstår det nya medielandskapet där man själv inte kan bestämma vad som ska sägas eller skrivas och inte heller hur det ska göras, av vilka eller när. Här har man en stor uppgift att ta itu med men som man dessvärre tycks yrvaken eller obekväm inför.

Intresset för kyrkans frågor utanför de kyrkliga staketen är inte särdeles stort. De stora tidningarna släpper visserligen fram religiösa aktörer på sina debattsidor, men de får spela på mediernas villkor, det visar till exempel religionssociologen Marta Axner i sin avhandling som läggs fram i Uppsala i morgon fredag. De religiösa aktörerna måste legitimera sin plats, skriver Axner. Och det kan komma att bli allt svårare i framtiden, även om många predikar religionens återkomst. Om detta är dock forskarna inte överens .

En annan bild av vår samtid är att sekulariseringen stadigt ökar. Är därför talet om religionens återkomst i själva verket ett önsketänkande? I så fall kan antagandet inte bygga vare sig en realistisk mediestrategi eller en rimlig självbild. Då bidrar tanken bara till att bädda in Svenska yrkan i en konstruerad trygghet som inte hjälper någon.
Så även om det på sina håll finns ett ökat intresse för religion från mediernas sida, har inte religiösa aktörer fått ett ökat inflytande eller sätter agendan för hur religion förekommer i medierna. Medierna sätter själva agendan. Det är bara att laga efter läge. Och kanske är detta också en konsekvens av att människan numera ser sig som religiöst myndig och att kyrklig auktoritet inte längre får människor att buga?
   Gott så, i så fall.



 

  • 10 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • Religionernas återkomst

    Det råder ingen tvekan om att religionerna är på väg tillbaka och de kommer stark, de ortodoxa, romersk katolska, och islam har växt starkt.
    Men den svenska kyrkans sekularisering gör att den inte växer, de som är troende vill inte ha en "kristendom light". De troende flyr från svenska kyrkan.

  • olov sandegard

    I tider av snabb förändring, ekonomisk och social otrygghet brukar olika fundamentalistiska rörelser, "religiösa" såväl som "icke-religiösa", växa. Många på olika sätt marginaliserade grupper av människor kan genom deltagande i dessa uppleva ett större mått av trygghet och meningsfullhet i tillvaron, än de annars skulle göra. Detta är nog förklaringen till uppsvinget för islamism och olika väckelse-kristna rörelser i många länder idag. Samma mekanism kan, misstänker jag, även förklara tillväxten av olika sekulära nationalistisk-rasistiska rörelser i länder som Ungern, Grekland, Finland, Frankrike etc. liksom de tragiska experimenten med kommunism i Ryssland och nationalsocialism i Tyskland. Den romerskt-katolska kyrkan upplever idag på många håll i världen, särskilt i i-världen, problem liknande de problem som flertalet protestantiska trossamfund brottas med i länder som Sverige, Danmark, Storbritannien m.fl. Vägen framåt för de som vill vara Jesu lärjungar i praktiken och inte bara i teorin handlar nog inte om fler och hårdare dogmer, utan om öppenhet, vidsynthet och dialog med alla goda krafter i världen, såväl "religiösa" som "icke-religiösa".

  • Allan Karlsson (92)

    Du köper inte så gärna dricka light, det är inte bra för kroppen, Lika är det om du får predikan light som en tunn välling.
    Jag undrar hur det var i kyrkans barndom, predikningar på en timme eller mer och det var nog inte light då??

  • medlem

    @olov sandegard. SvKy har försökt gå den väg du beskriver i snart ett sekel, med väckelse som följd? Nej, kyrkorna töms och församlingarna dör, folket vänder kyrkan ryggen. Den som vill famna allt och alla är inte trovärdig och inte trogen sin Herre. ;en fortsätt du tillsammans med den kyrkliga märlardalseliten att ta kål på SvKy, det kommer att växa nytt underifrån i stället - äkta vara.
    Men nog är det sorgligt att så mycket ont kommer från folk som tror sig själv om så gott...

  • Magnus

    Olov Sandegård: Amen.

  • troende

    @olov sandegard: vad är det som är så hemskt med att människor söker tröst i kyrkan? är inte detta inte ett sundhetstecken, en tillnyktring, från den materialism och förnuftsövertro som behärskade 1900-talet. Kyrkan kan inte bara vara en organisation för agnostiker och ateister, den måste vara till för de troende, för de som har sitt hopp i kristus. kyrkan har svikit sitt uppdrag.

  • Namn

    Som artikelförfattaren så riktigt påpekar sväller företagens och organisationernas kommunikationsavdelningar över alla bräddar, men vad som glöms bort är ju att den granskande motparten, "medierna", rustas ner. Så den stora frågeställningen borde väl snarast vara hur bilden av kyrkan i reklam, kundtidningar och så kallad information blir i framtiden.

  • Margareta P å Österlen

    @olov sandegard, 25 oktober, 10:52: Du har inte tänkt tanken, olov, att tider av ekonomisk och social otrygghet innebär att avgudarna och deras dyrkare styr världen mot allt mörkare tider och upplevelser och att det är en kristens uppgift att säga sanningen om Jesu Kristi förkunnelse mot avgudadyrkan och för sann kärlek till Gud Fader som innebär trohet till Gud Faders anvisade väg och kärlek till medmänniskor - inte utnyttjande och skadande och dödande...!!! Du har aldrig tänkt tanken, olov, att de du kallar "marginaliserade" är bröder och systrar som drabbats hårt av kapitalismen och marknaden och egoistiskt sökande efter makt och rikedom i dess spår, kort sagt av att hela världen befinner sig i avguden Mamons våld och ytterst få kristna herdar höjer sina röster och visar hur detta strider i varje detalj mot den väg Gud Fader anvisat oss i följandet av Jesus Kristus, som är vägen, sanningen och livet - i sann tro på Gud Fader, i sökandet av Guds rike framför allt annat och i var dags gärning av kärlek mellan människor. ? Margareta Persson, MM å Österlen

  • olov sandegard

    Margareta! Jo, det är just så jag tänker! Din beskrivning av den negativa sidan av dagens värld delar jag till fullo. Det stora mysteriet, som jag ser det, är att det trots allt, mitt i allt detta elände också finns godhet, kärlek, barmhärtighet, nåd, och att historien visar, att ondskan i det långa loppet inte kan utrota godheten.

  • Margareta P å Österlen

    ...och mörkret fick icke makt därmed, vill jag minnas, Olov Sandegard, 29 oktober, 22:31, att det står i vårt NT. Margareta Persson, MM å Österlen

REKOMMENDERAT