Stefan Edman nämner i slutet av artikeln klimatmötet mellan religionerna 2008. Då var hopp ett centralt ord. Kan kyrkan ge hopp i den förtvivlande miljöfrågan? Svaret har mer än en gång blivit: vi måste hoppas.  Men om det finns ett hopp, vad grundar vi då det på? Och vilket är kyrkans särskilda bidrag i miljöfrågan? Det måtte väl stå att finna i själva teologin så att frågan kan integreras i predikan och gudstjänst och inspirera till handling. Jag tror vi måste gräva djupare och fokusera om teologin lite för att finna den motivation som vi alla behöver.

Först namnet, moder Jord, och lite feminism. Kristendomen har i likhet med andra religioner och kulturer spelat med i patriarkala tänkesätt och praktiker. Dessa delar upp världen i människor = män på ena sidan och natur, kvinnor, barn på den andra. Mannen har kontrollerat, beherrskat och exploaterat kvinnan och naturen. Det kan med fog sägas att kvinnor stått och står närmare jorden och livet. Det är en erfarenhet som behövs nu.  Om Gud är bortom kön kan det väl inte vara heretiskt att ge hen ett kvinnligt namn också?

Gud är relation, det är det modernt – och riktigt – att påstå. Religion är alltså inte en beskrivning av verkligheten. Det är vetenskapens sak. Tro är ett förhållningssätt till verkligheten och avgör hur vi samspelar med omvärlden. I vårt förhållningssätt till världen finner vi Gud.

Mellan världen och människan råder alltså en relation av exempelvis förundran, Stefan Edmans favoritord. Han och vi alla förundras med rätta över moder Jords mater-ia – och antimateria, vad det nu är, och den oförstörbara energi som materien utgörs av. Mater-ian är evig och oändlig som universum. Därtill kommer det biologiska livet och vi själva som är en integrerad del av jordens ekosystem. Vi andas livets heliga ande var sekund. Förundran och vördnad beskriver alltså religiösa förhållningssätt eller relationer; tro, tillit, hopp och kärlek gör det också.

Om vi förstör moder Jord kan vi inte köpa tillbaka henne för alla våra pengar. Hon är alltså okränkbar, vilket på religiöst språk heter helig. Själva ordet betyder Det som ska hållas helt, oskadat. Liksom skönheten finns heligheten ”i betraktarens öga”. Ett annat sätt att uttrycka detsamma är att helighet är en relation som uppstår mellan människan och omvärlden. Det man betraktar som heligt vårdar och vördar man.  

Ingen vetenskapsman kan ange orsaken till Big Bang, men man utgår från att det var samma krafter som verkade då som nu. Att förlägga skaparkraften hos moder Jord är en tolkning av inkarnationen. Det är en tolkning som befriar oss från kollisionen med vetenskapen. Med antagandet om en inneboende skaparkraft går det att utforska världen och ju mer vi får veta, ju större blir förundran inför moder Jord.

Moder Jord har fortfarande samma ofattbara skaparkraft som i begynnelsen. Gud upprätthåller sin skapelse, heter det på teologiskt språk. Och vi är medskapare. Moder Jords inneboende naturliga och förunderliga kraft att läka och ge liv inger hopp. Det hoppet firar kyrkan vid påsk. På profant språk heter det kretsloppet, på religiöst uppståndelse.

Det är ett försök att göra teologin relevant för miljöfrågan, som borde vara vår kyrkas stora missionsuppgift idag. Jag har dessutom märkt att detta mater-ialistiska synsätt, som även har många konsekvenser i andra delar, känns befriande, ja frälsande för många moderna människor. Det eliminerar motsättningen mellan religion och vetenskap.

Moder Jord-språket beskriver en mer nära gudsbild än fader Himmel. Båda tillsammans hjälper oss att se både Guds storhet och närhet. Det är en gudsbild som skapar förundran och häpnad inför allt som finns, att det finns och att det fungerar. Det är samma bibliska häpnad som folket kände när Jesus gjorde sina kraftgärningar, också de ett utslag av Guds inkarnerade inneboende naturliga skaparkraft. En häpnad och förundran och vördnad som ger inspiration (inte bara lydnad, Fil 2:12) att ”arbeta med fruktan och bävan på er frälsning”. Här passar det vidare ordet räddning bättre: det gäller att rädda vår jord och oss själva. Gärna med ett brett rådslag, som Stefan föreslår.

Kerstin Bergman

Författaren lanserade med Kvinnor i Svenska kyrkan vid mötet 2008 tankarna i boken Moder Jord i klimakteriet som väckte stort intresse där.