Är antalet utsända missionärer en temperaturmätare på hur angelägen Svenska kyrkan är att vara delaktig i Guds mission? Inte alls! Varje kristen kyrka är i sitt lokala sammanhang delaktig och indragen i Guds sändning i världen. Dopet borgar för att så är fallet. I Kyrkans Tidning nummer 36/12 framställs mission som det ”fjärde benet” i kyrkans uppdrag eller något som enbart förknippas med ”utsända missionärer” vilket riskerar att särskilja och marginalisera dess innebörd i relation till kyrkans uppdrag i sin helhet.

I dag ser vi hur självständiga, växande och dynamiska kyrkor på södra halvklotet axlar ansvaret för församlingsbygge, utbildning och vård på bred front. Samma kyrkor sänder ut fler missionärer än någonsin tidigare till uppdrag i när och fjärran. I ljuset av en sådan utveckling är det låga antalet utsända medarbete från Svenska kyrkan tecken på framgång och framtidstro. Vårt stöd till kyrkorna i syd kommer att bestå om än i andra former än förr.  
Däremot är det angeläget att hitta goda former för hur kompetens och erfarenheter från olika utlandsuppdrag kan komma hela Svenska kyrkan till del. Men det är en annan fråga än att stirra sig blind på att antalet missionärer minskar.

Vidare är det missvisande att tala om ”missionens identitetskris” i Svenska kyrkan. Det borde väl snarare betraktas som ett hälsotecken att frågor om kyrkans identitet diskuteras, berör och skakar om. Mission är och kommer alltid att vara ett komplext och svårtolkat begrepp.
I kyrkans historia är det knappast en nyhet. Här behöver mångas röster höras. I dag kommuniceras vårt viktiga solidaritetsarbete (tjänsten) medan våra kyrkorelationer (vittnesbördet) ofta tonas ned eller helt lyser med sin frånvaro. Därför behöver vi föra ett fördjupat samtal om hur vittnesbördet och tjänsten kan hållas samman så att vår vision för arbetet framöver ger uttryck för en holistisk missionssyn. Vi behöver ställa oss frågan om och på vilka sätt det är möjligt för oss att lära av varandras erfarenheter i den världsvida kyrkan.

Kyrkornas Världsråds centralkommitté har i dagarna precis avslutat sina överläggningar kring ett rykande färskt missionsdokument. Om den texten får sitt godkännande vid generalförsamlingen i Sydkorea 2013 är det upp till medlemskyrk-orna att förverkliga dess väldiga sociala och politiska implikationer. För att det ska vara möjligt krävs både bön och konkret handling. Guds mission är grundad i skapelsens mylla. Dess djupa rötter vill gagna allt liv utan undantag på jorden. Evangeliet om Kristus sträcker sig alltid längre, går över gränser och vidgar horisonten. Kyrkan på jorden – varje enskild medlem – blir här en viktig medspelare. Inte enbart i en annan del av världen. Utan just här och nu.

Johannes Zeiler
präst