Musikaliska akademien övertygar inte

Det har klagats på att remisstiden för 2016 års förslag till kyrkohandbok är för kort. Det har inte varit ett problem för Kungliga musikaliska akademien. En och en halv månad i förtid sågar den förslaget. Argumenten övertygar inte. Sättet att såga den kyrkomusikaliska sakkunskapen i handboksarbetet imponerar inte, varken till form eller innehåll. Värre är den bristande förståelsen för den skiftande verklighet som finns i församlingar som firar gudstjänst och använder den liturgiska musiken.

Ska man ta ansvar för ett förändringsarbete fordras att man förmår analysera och tyda verkligheten. Det gäller också för kyrkohandboksarbetet.

Vad är det då jag ser i församlingarna? Behoven av och önskemålen om förnyelse framträder tydligt. När det gäller 1986 års kyrkohandbok använder en hel del enbart allmän serie. Många använder ordningarna för söndagsgudstjänst och söndagsmässa. Det enklast tänkbara alltså, ofta utan liturgisk sång. Och till det kommer det musikaliska och textmässiga experimenterandet.

Det går utför när det gäller den liturgiska musiken och sången. Blir det bättre med bara en serie, kvalitetssäkrad enligt Kungliga musikaliska akademiens kriterier?

Finns kvalitetsproblem kan rödpennan användas, och än finns tid att förbättra förslagen. Gäller problemen någon viss serie kan den lyftas ur och eventuellt bearbetas vidare. Det går att finna former för att auktorisera tillägg av gudstjänstmusik efter att en kyrkohandbok beslutats och därmed även tillmötesgå akademiens förslag om nyskapande.

Musikaliska akademien vill värna den mest ”avancerade” liturgiska musiken, gregorianiken, alternativ A, som helst bör utvecklas efter ytterligare forskning. Hur lång tid tar det? Behoven av en breddad gudstjänstmusik i kyrkohandboken är tydligen inte lika viktiga. Sådan musik kan släppas fri.

Detta är helt orimligt om man ser till den situation som råder i församlingarna. Det behövs flera antagna serier för kyrkans gemensamma gudstjänster, så att det blir möjligt att lära sig dem och uppleva igenkännande vid besök i olika kyrkor. Utvecklingsarbetet kan då ske i andra sammanhang så att församlingens huvudgudstjänst inte blir experimentverkstad för gudstjänstmusik.

Och hur såg beställningen från kyrkomötet ut? Den gällde flera serier med olika musikalisk profil.

Det jag hör är att gudstjänstmusik A är självklar. Serie B har starkt stöd, också av ledande kyrkomusiker. Serie C är intressant ur flera aspekter, också internationellt ekumeniskt. Musiken är uppskattad, men det fanns i 2012 års förslag bland annat stora skillnader när det gällde sångbarhet mellan kyrkoårsalternativen. Nu har det och annat åtgärdats i 2016 års förslag men jag hör att resultatet bedöms olika. När det gäller serie D och särskilt E tycks det ännu mer oklart.

Nu är det viktigt att ta församlingarnas remissvar på allvar. Det är ju där gudstjänsterna ska firas. Jag tror att vi måste ha fler alternativ för gudstjänstmusik i den nya kyrkohandboken än serie A. Möjligen måste de bli färre än i 2016 års kyrkohandboksförslag.

Ragnar Persenius

biskop i Uppsala stift