Tanken att omdestinera av kyrkomötet anslagna verksamhetspengar till energiomställning är beundransvärt fräck, inte minst som det sker i den höga etikens namn. Självfallet är tanken fel.

För en kostnad som jag bedömer vara betald på sju år fick jag bergvärme installerad. Det berodde inte på att jag är etisk. Jag tittade i plånboken och begrep vad som var ekonomisk klokskap. Det kan alla samfälligheter och församlingar också fatta. Om inte bankerna kan låna ut beloppen så är det bara att motionera till kyrkomötet att Svenska kyrkan inrättar ett kreditinstitut och lånar ut av kyrkofondens medel. Men att försöka sno åt sig verksamhetsmedel är knappast etiskt.

När jag beställde min bergvärme räckte det faktiskt att ringa till rörkillarna. Ibland känns det riktigt skönt att slippa konsulter, samordnare och verkställande direktörer. Då slapp vi blanda in etiska frågor. Det räckte med sunt förnuft – och det räcker rätt långt.
De 200 miljonerna behöver vi för att göra något som Svenska kyrkan är beroende av – skapa engagemang i människor, till exempel genom mission/kommunikation, undervisning och kultur. Mitt skräckscenario är en kyrka med energiomställda lokaler som inom ett decennium måste säljas därför att Svenska kyrkan förlorat folket.
Att Etik & Energi inte är en vinstdrivande organisation får vi veta – men nog är den ett näringsfång? Och intresset ljuger, som bekant, inte.

Dag Sandahl
bergvärmeinnehavare
komminister