Ledarskap

Politiken kan lära kyrkan ledarskap

Vi – jag kallar kyrkan för vi - är inte så duktiga på ledarskap. Har konstaterat det stundtals sedan jag blev präst.

Färdig som präst är man aldrig, vare sig om man fötts med bibelberättelserna i munnen - eller som jag rest genom parlamentarismens mest utsirade sviter och insyltade korridorer. 

Betänk det Jesus säger till Petrus - ”för mina får på bete”. Hur är en kristen ledare? Hur är en ledare kristen? 

Kyrkan är ju inte (när vi äntligen slutat leka företag) enbart en organisation av bara schemaläggning, utan mer av en kropp som andas, där många, ”liberala” och ”konservativa”, trosperspektiv får lov att samsas och fascinera. 

Ledarrollen i ett sånt sammanhang är en seriös sak. Det tycks inför kyrkovalet populärt att se ner på politiken, men politiken kan lära kyrkan något viktigt.

Ledarskap handlar inte om att bestämma! Prorsus falsum est. Den ledare som tror så är illa ute. Ledaren handleder, definierar vägar att vandra och mål att nå, inspirerandes teamet att välja men aldrig forcera fram beslut. Det gruppen inte är mogen för är inte genomförbart. 

Det krävs tålamod och tolerans med den nödvändiga demokratiska processen som måste ha sin gång, och acceptans för olikheter. Det lär man sig i politiken.

Ledarskap är inte personmeriten. Tillgångarna ligger i verksamheterna, inte i de egna resultaten. Vi fokuserar gärna på våra egna talenter, men vi ska förvalta andras (och varandras) talenter, det är vad bibeltexten vill säga (Matt 25:14ff). 

Kanske har kyrkan gått på klichén av politikern som tillsätts och avsätts i media? Men ledaren behöver inte vara den bästa, mest välutbildade, starkast lysande stjärnan på alla områden, han eller hon förmår göra visionen större än egot, samlar begåvningar utanför sig själv och utmanar till nya vyer.

Ledarskap är inte att hålla koll på saker. Inspektera och övervaka. Tro mig. Det är naturligtvis obestridligt att en ledare bör ha hygglig aning. Det finns många övervägande begåvade personer som är duktiga på att fylla i, sortera och kontrollera, följa en statut. I en organisation finns det alltid en risk att befordra dem som visar sig vara duktiga på just sånt. Jag är nog inget undantag. Men ledarskap är något avsevärt annat. 

Jesus säger: ”Jag ska föra dig dit du inte vill”. Enligt världens kommunikativa spelregler kan kyrkan inte alltid sätta sina villkor. Politiken lärde partifolk för länge sen att valet inte sker i själva lokalen, men ute på fältet, i hemmen, på jobben och i hjärtat. Följer vi alltid missionsbefallningen? En ledare måste tänka utanför (frys)boxen.

Ledarskap är strategi och kunskap, precis som politik. Organisatoriskt och kommunikativt. Det är långsiktighet och det är metaperspektiv. Att på anslagstavlor, webbsidor, papper informera om att det är gudstjänst på söndag är platt, medan att berätta att söndagens predikan handlar om något som är angeläget för just dig är kommunikation. Att ta gudstjänsten till det köpcentrum, där människor i själva verket befinner sig på söndagen, är strategi. Jesus Kristus var inte en informationspunkt, han är Guds strategi. 

  • 1 Kommentar

    Logga in för att kommentera

  • Birgitta Schönbeck Persson

    Vill man syssla med politik bör man inte välja kyrkans forum . Det blir bara fel .Kyrkans uppgift att föra människor till tro på det kristna budskapet .Politik leder till att splittra kyrkan. En bra ledare är den som samarbetar med sina medarbetare utan att vara dominant . Då uppstår dynamik och goda tankar kan omsättas i utveckling . För Svenska kyrkans överlevnad och tillväxt behövs nya visioner i form av nytänkande . Inte fastna i stela illusioner . Jag ser fram emot en levande folkkyrka i tiden.

Mer inom samma ämne
Ledarskap
Ledarskap
Ledarskap
Ledarskap
Ledarskap
Ledarskap
Ledarskap