Politisk kyrka vid vägs ände

Så har man fått höra det igen. Ännu en vän har anslutit sig till den spretande grupp som funderar på att lämna Svenska kyrkan.

Vad ska man säga? Man kan be, förstås. Be att denna goda kraft får fortsätta att vara just det, en god kraft. Här. Att den Helige Ande visar en väg, inte bort från det svåra, utan igenom.

Ändå går det inte att bortse från det problem som dessa potentiella konvertiter utgör. Eller rättare: de är ju symptom på problemet. Har vi en lösning? Vill vi bemöda oss om att hitta en lösning?

Tycker vi att de här människorna är viktiga arbetare i vingården, värdefulla medlemmar i familjen – eller är de besvärligt dödkött som vi lika gärna slipper?

Vad är det då de säger? De talar om torftigt liv i församlingen, att de är trötta på att år ut och år in leva på andlig svältkost. De längtar efter god undervisning, efter fördjupning i sin tro. De längtar efter en fullödig, genomtänkt gudstjänst. De längtar efter en gemenskap av heliga, vänner att vandra på vägen tillsammans med, med vilka man kan dela glädje och sorg i livet, med vilka man kan be och lovsjunga. De är andliga barn som söker mödrar, fäder i tron.

Vad är de symptom på? De visar att den politiska kyrkan nått vägs ände. De visar att de många aktiviteterna till trots är det inte alltid så mycket som verkligen händer, av sådant som borde hända: att människor kommer till tro, blir lärjungar, lär känna Jesus som Herre, Mästare, vän. De visar att våra många pampiga, påkostade byggnader och vår elaborerade organisation till trots är vi en på många sätt fattig kyrka, ett vildvuxet stycke land vars trädgårdsmästare inte alltid har vare sig kunskapen, viljan eller hjärtat på rätta stället för att få trädgården att blomstra.

Vilken är lösningen? Frimodig kyrka längtar efter att Svenska kyrkan ska bli en blomstrande trädgård. Vi är övertygade om att Gud har en alldeles särskild tanke med kyrkan i Sverige och att Svenska kyrkan har särskilda förutsättningar för att nå människor i vårt land. Vi längtar efter en trovärdig kyrka – fri från partipolitik. En kyrka nära människor – för alla som längtar. En hoppfull kyrka – med Jesus i centrum.
 

Anna Sophia Bonde
inspiratör Frimodig kyrka
Jan-Anders Ekelund
ordförande Frimodig kyrka

  • 29 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • Johan

    Intressant artikel och jag tycker att den behandlar ett ämne som är ganska centralt!

    Jag är 24 år gammal och har varit aktiv inom Svenska Kyrkan sedan jag konfirmerades, det vill säga omkring tio år. Jag har också vikarierat inom olika delar av det kyrkliga arbetet och har således fått en, om än liten, inblick i hur arbetet ser ut på församlingsnivå.

    Jag tror att vi tappar medlemmar för att vi inte vågar satsa fullt ut på det vi gör; en predikan som skrivs ner i hast kvällen innan det är dags för gudstjänst, en familjekväll för de som redan tar del av den aktivitet som kyrkan erbjuder eller en rädsla för att locka ungdomar till kyrkan. När jag suttit på personalmöten och kommit med idéer som jag tror kan göra skillnad blir de ofta nerskjutna med omedelbar verkan. Detta gör att jag inte heller orkar lägga ner tid och energi på att komma med nya idéer som inte får fäste.

    Vi måste våga lyssna på de förslag vi får in, från ungdomar och äldre, och vi måste våga satsa. Det räcker inte med att sätta upp en affisch på församlingshuset eller i församlingsbladet. Vi måste våga rikta oss till en större målgrupp och hitta något som tilltalar dem. Då tror jag vi kan lyckas med vårt mål

  • John

    En politisk kyrka har Svenska kyrkan varit alltsedan reformationen. Den bröts då med våld ur sitt naturliga sammanhang, den katolska kyrkan, och gjordes om till en statskyrka för att hålla reda på och övervaka befolkningen. Som ett sådant lydigt och villigt redskap bestod den till år 2000. Sedan dess har den fortsatt att styras av politiska och kryptopolitiska partier. Svenska kyrkan har aldrig missionerat och gör det än mindre idag när människor är torra som läskpapper och letar i snart sagt varje hörn efter andligt livsinnehåll. En kyrka som inte missionerar tappar sin livskraft, kretsar bara kring sig själv och slutar som navelskådarorganisation. Att alltfler lämnar denna är snarare ett andligt friskhetstecken. För närvarande är medlemstappet 3000 i veckan inräknat de som avlider. Det är anmärkningsvärt att denna jättekyrka med 22.000 anställda inte förmår annat än att erbjuda konserter och trivselaftnar. "Gemenskap med varandra" är budskapet. Gud finns som bäst med i en bisats, inget sägs om grunden, Jesus Kristus, som allting handlar om. Det är om honom en kyrka ska berätta. Låt oss därför be med den heliga Birgitta: Herre visa oss vägen och gör oss villiga att vandra den.

  • GSn

    Att vara gudstjänstfirande medlem i Svenska Kyrkan idag innebär för de flesta av oss att vi tvingas hålla tillgodo med en mindre portion andlig kost än vi önskar och en portion som dessutom oftast är av tveksam kvalité.
    Att vara gudstjänstfirande medlem i Svenska Kyrkan idag innebär att man själv och ens andliga behov ska stå tillbaka för att gudstjänsterna ska vara riktade mot dem som inte kommer dit. Och under tiden ska den som sitter där söndag efter söndag leva på andlig svältkost.
    Hur vore det om man i varje församling vågade inbjuda såväl anställda som vanliga gudstjänstdeltagare till bibelundervisning, bön, mässa och gemenskap för att andligt rusta oss alla att ta emot och välkomna dem som Herren först då kan sända till oss?!?
    Jag tror att de flesta av våra församlingar idag inte är rustade att hysa en väckelse.

  • Gunvor Vennberg

    Jag tror att också jag hade tillhört den beskrivna gruppen om det inte varit för Frimodig kyrka, som verkligen är ett hoppets tecken i Svenska kyrkan! Måtte fler kasta av sig resignationen och aktivt verka för en förändring i den kyrka som trots allt är vår andliga mor, om än inte alltid en särskilt god sådan.

  • Gustav

    Det finns nog församlingar där det kristna budskapet tunnats ut och ersatts med någon menlös och allmänt välvillig tolkning. Men i min församling är gudstjänsterna genomtänkta och fullödiga, med Jesus i centrum. Så har det också varit när jag besökt andra kyrkor. Men jag går i kyrkan för att delta i gudstjänsten och bli stärkt av den, inte för att finna fel.

    Jag har aldrig varit med om att politik har ersatt det kristna budskapet i kyrkan, men det beror förstås på vad man menar med politik. I min församling har vi genomfört en miljöcertifiering, bl. a. för att spara på energi och minska användningen av skadliga ämnen. Är det politik att värna om Guds skapelse? Frimodig kyrka talar ofta om ”politik i kyrkan” men kommer aldrig med konkreta exempel. Gör det! Tala om vad det är för politik som inte får förekomma i Svenska kyrkan!

    I min församling har jag aldrig hört någon kalla människor för dödkött, men jag har hört det från Frimodig kyrka. Då har det handlat om förakt för människor som inte anses vara tillräckligt kristna, som ändå är medlemmar i Svenska kyrkan och låter döpa och konfirmera sina barn. Jag kallar inga människor för dödkött.

  • Andreas Nilsson

    Värdefullt bidrag men vanskligt, för att inte säga farligt, att försöka plocka politiska poänger på att vi lever i en av världens mest sekulariserade kulturer. Om Frimodig kyrka kan medverka till att vi får flera alternativa kyrkligt förankrade grupper o kyrkomötet kan det vara berömvärt.
    Antar att författarna syftar på romerska konvertiter. Jag tror att de kommer att minska till förmån för andra kyrkogemenskaper. Frågan är väl om inte konvertiter liksom invandrade kristna är ett hoppets tecken i detta land: att det finns människor som låter tron göra skillnad!
    Om samma människor visste att de kunde kalla på en hyfsad präst som hade känsla för mässans innersida tror jag att de skulle göra det. Men det är bekvämare att gå till en annan församling. Lösningen för en kristenhet i Sverige heter inte Rom, det är ett specialintresse. Kristna i Sverige behöver låta tron landa i hemmen. Kristna hus/hem utgör/bildar tillsammans församlingar. Om sådana gemenskaper får tillåtelse att landa i den närmaste lokala församlingskyrkan då finns det hopp även för den stadsdelen/landsändan.
    Det avgörande är inte varifrån prästens tradition kommer utan vad församlingen och prästen gör och säger.

  • Marie Fredin

    Jag tror att möjligheten att fritt få välja församlingstillhörighet skulle vitalisera vår kyrka och minska en del av medlemstappet.

  • Allan Karlsson

    Tack Johan, du låter inte glad och jag gamle man förstår dig. Det är alltid så när våra förslag kommer så finns personer som tror sig veta bättre och slår ner det vi vill. Jag fanns med i kyrkofullmäktige en tid och förstod snart nog, ingen idé att öppna munnen. Och den gamla frun Eva sade en gång att hon trodde att fullmäktige skulle tala om något väsentligt för kyrkan och inte bara om pengar.

  • Astrid C

    1. Viktigt att medlemmarna får vara myndiga att själva bestämma församlingstillhörighet inom SvK. Man för sju välja vårdcentral!

    2.Vem ska styra kyrkan? Var finns visheten?
    Läs 1 Konungaboken kap 3 v 16 och kapitlet ut. (om kvinnorna)

  • Jan-Anders Ekelund

    Till Gustav!
    Frimodig kyrka upprepar : Vi längtar efter en trovärdig kyrka – fri från partipolitik.
    Det är både politik och viktigt att värna Guds skapelse - det är en skyldighet som kyrkan och alla kristna har. Men partipolitiken den vill vi inte ha. Svenska kyrkan och trossamfunden skall inte styras av politiska partier. De politiska partierna är religiöst neutrala. Någon annan möjlighet finns inte i ett pluralistiskt samhälle.
    Jag lever själv i en församling där nästan ingen av de socialdemokratiska förtroendevalda lever med i gudstjänstgemenskapen. Det är inte värdigt en kyrka att företrädas av personer som struntar i kyrkans grundläggande uppgifter.

  • Sidor

REKOMMENDERAT