REPLIK Björn Helgesson har lyckats få igång en rejäl lönediskussion som är välbehövlig på många sätt. Men för att det ska bli konstruktivt bör vi nog inte angripa enskilda personer utan lyfta diskussionen över individnivå. Vi ska också akta oss för att låta diskussionen drivas av avundsjuka, man ska nog fråga sig: om jag själv hade haft en ”superlön” hur mycket hade jag då engagerat mig i debatten?
Låt mig börja med att slå fast att det inte kan vara ett problem att det finns rika människor, tvärtom! De 20 procent rikaste i Sverige finanserar 70-80 procent av vår välfärd; utan dem hade vi inte haft skolor, sjukhus, pensioner, socialbidrag, you name it! Dessutom: eftersom pengar inte är det viktigaste i livet så gör det ju inget att vissa tjänar ”supermycket”.
Den som är avundsjuk visar bara att man tror att pengar är meningen med livet. Låt mig också påpeka att en månadslön på 25000 kronor är mer än vad 99 procent av jordens befolkning tjänar. Vi är ganska många med superlöner.
Men när detta är sagt: i kyrkan då, ska det inte vara annorlunda för oss? Vi kan ju bara se hur det är i katolska kyrkan där alla präster tjänar lika mycket (eller snarare lite), och här någonstans tycker jag att Björn Helgesson silar mygg och sväljer kameler.
I stället för att peka ut enskilda, borde vi fundera över hela systemet. Det är inte så enkelt att bara ”kliva ur” ett system, och även om någon gjorde det och avstod/skänkte bort en stor del av sin lön så skulle det inte förändra mycket.
Varför har lönen blivit en sådan viktig fråga för oss? Svaret, menar jag, borde sökas i att vi (numera) ser på prästyrket just som ett yrke!
När vi inte längre ser det som en kallelse att bli präst utan som ett jobb bland alla andra blir detta konsekvenserna; då ska vi naturligtvis ha marknadsmässigt betalt. Då börjar vi jämföra oss med andra yrkesgrupper och konkurrera med dem.
Johan Blix antyder i Kyrkans Tidning nummer 4/14 att det inte alltid är så lätt att få folk att söka vissa kyrkoherdetjänster. Men är en adekvat respons på det problemet att locka med hög lön? Har vi helt släppt tanken att någon kan vara kallad till denna tjänst?
I stället för att diskutera enskilda individer borde vi alltså prata om hela systemet där vi börjat se på prästyrket som ett jobb bland andra, med tjänster som man kan söka eller låta bli att söka om man inte är nöjd med villkoren.
Mikael Löwegrens förslag i Kyrkans Tidning nummer 5/14 om likalöner ser jag som ett konstruktivt inlägg för att komma vidare i den här diskussionen, i stället för att fastna i enskilda fall.
Tobias Bäckström
präst i Kyrkhult
LÄGG TILL NY KOMMENTAR