Under mer än 43 år arbetade hon frivilligt med Katharinastiftelsen vid sidan av sin tjänst som resesekreterare. Det var först 1993 som stiftelsen erhöll en stiftsadjunktur.
Dialogen och lyssnandet efter hur den andre tänker har alltid stått i centrum. För det är ju först när man lyssnat till hur den som tänker annorlunda, som stimulansen för det egna tänkandet växer.
Samtalet, lyssnandet och dialogen var ett signum för Margit Sahlin. Detta har jag under åren försökt att utveckla och intensifiera.

Som exempel vill jag nämna Dag Sandahl, Anders Arborelius ,Christer Sturmark,Inga Britt Ahlenius och många, många andra  som har varit uppskattade inledare.
Nu senast våren 2012 när debattens vågor kring ”omskärelsens vara eller icke vara” tog sig våldsamma yttringar och tonläget var hetsigt och hatiskt tog Katharinastiftelsen initiativet och inbjöd till ett informellt samtal. Detta samtal har fortsatt och fördjupats.
Det känns därför märkligt att Katharinastiftelsen nu hamnat på någon slags kollisionskurs med Seglora-smedja genom den delade stiftskollekten.
Genom detta har personer med kritiska reflektioner blivit tillvitade omdömen som högerextrema och konservativt kristna. Varför denna nedlåtande, hånfulla och demoniserande ton av de som tycker annorlunda?

Det vore spännande och intressant om stiftsledningen inbjöd till ett öppet samtal om samtalsklimatet och vikten av dialog mellan dem som står för olika tankar och infallsvinklingar av hur samtiden kan tolkas och uppfattas.
Nog borde ett så stort stift som Stockholms ha både plats och råd samt se behovet av en mötesplats och en tankesmedja av så olika art som Katharinastiftelsen och Seglora.

Madeleine Åhlstedt
direktor S:ta Katharinastiftelsen