Se upp för megapastorat

Svenska kyrkan bör inte följa förlegade kommunala perspektiv. Dessutom leder kyrklig storskalighet till färre som besöker gudstjänsten och i förlängningen påverkar det pastoratens ekonomi negativt. Det anser Anders Bexell som vill att kyrkomötet sätter ner foten och säger nej till bildandet av stora pastorat.

Förslag till nya regler för Svenska kyrkans lokala struktur bygger på den goda grunden att ansvar för verksamhet och resurser hålls samman, bland annat genom ekonomiskt bärkraftiga pastorat. Av största vikt blir då att ta det pastorala helhetsperspektivet på djupaste allvar och inte endast låta det utgöra en kosmetisk pålaga. Frågor om pastoral ledning inkluderas.

Det rör sig dock om mycket mer, hur kyrkan för varje tid fördjupar förståelsen av uppenbarelsen och bearbetar avståndet mellan uppenbarelse och situation, hur kyrkan förverkligar sitt uppdrag. Varje del ska gestalta kyrkan och stå i samklang med evangeliet. Kyrkans folk har ett gemensamt uppdrag. Att form och innehåll hålls samman innebär med nödvändighet att den samlade lokala pastorala nivåns omfång måste begränsas. Ett pastorat med 525 000 invånare och 290 000 kyrkotillhöriga, Göteborgsfallet, är ett tydligt exempel på en olämplig konstruktion.

 

Nutida kunskaper om storskalighetens nackdelar från sjukvård och kommuner bör tas till vara. Erfarenheter visar att samverkan mellan så att säga lagom stora enheter är lämpligare ekonomiskt och demokratiskt än stora sammanslagningar och stordrift. Svenska kyrkan bör inte i efterhand följa förlegade kommunala perspektiv. Partiella frivilliga samfälligheter är också ett sätt att underlätta bildande av lämpliga pastorat. Ständigt behöver framhållas att vad som är effektivt är beroende av vilka effekter kyrkan söker.

 

En fördjupad kyrklig demokrati är en väg för Svenska kyrkan att tydligare vara kyrka. Ju tydligare vårt svar på Guds tilltal blir, desto tydligare framstår Guds uppenbarelse i världen. Förändringsarbetet bör därför inte medvetet leda till färre förtroendevalda och ideella medarbetare, vilket riskerar bli en effekt av storskalighet. Rekrytering till stift och kyrkomöte försvåras också. I samma perspektiv är en församlingsinstruktion i ett pastorat med 525 000 invånare en parodi på kyrklig verksamhet. Indikationer finns för övrigt på att kyrklig storskalighet leder till färre gudstjänstbesökare, vilket i förlängningen negativt påverkar pastoratens ekonomi.

 

Erfarenheter visar att det gemensamma uppdragets princip ställer extra stora krav, inte minst på kyrkoherden. Närhet, gemenskap och engagemang kräver en närvarande kyrkoherde. Detta förutsätter ett gripbart pastorat. Delegation är visserligen viktig, men tillsyn och ansvar ligger kvar hos kyrkoherden. Det kan dessutom ifrågasättas om en kyrkoherde, kanske tillika domprost, i ett storskaligt pastorat får tillräckligt med tid för eftertanke och teologisk reflektion inför bland annat gudstjänst med predikan. Detta gäller generellt, men blir extra besvärande i ett megapastorat. Breddad och fördjupad teologisk reflektion är av avgörande betydelse för Svenska kyrkans framtid.

 

Bildas alltför stora pastorat kompliceras inte bara kyrkoherdens uppgift, utan även stiftets främjande- och tillsynsuppgifter. En arbetsledande kyrkoherde med tillsynsansvar i ett megapastorat kommer i själva verket att uppfylla många av biskopens funktioner. Risk för episkopal oordning uppstår. Förändringsarbetets syfte att öka tydligheten i relationen mellan stift och pastorat försvåras.

 

I många fall bör föreslagna regler för lokal indelning leda till att pastorala och ekonomiska perspektiv integreras. I och med pastoratets nya roll måste dock kriterierna för pastoratsindelning tydliggöras, så att beslut om nästan obegränsat stora pastorat inte får medges. Annars uppstår risk att det pastorala helhetsperspektivet med en nära relation mellan församlingar och pastorat motverkas, liksom att den pastorala ledningen, levande kyrklig demokrati samt relationen mellan stift och pastorat försvåras. Centrala värden om gemensamt uppdrag och episkopal ordning missgynnas. Vidare är storskalighet också ur ekonomiskt perspektiv ett sämre alternativ än samverkan mellan lagom stora pastorat, där pastoraten i olika konstellationer väljer att samarbeta. Kyrkomötet bör därför på lämpligt sätt justera förslag till KO eller göra vägledande uttalande med syfte att beslut inte får fattas om bildande av alltför stora pastorat, som försvårar Kyrkans uppdrag.

Anders Bexell

Tidigare stiftsdirektor Göteborg 

 

 

 

  • 15 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • medlem

    Men låt då församlingarna vara, 6, 7, 8 eller 9 pastorat i Göteborg blir också för stora.

  • Allan Karlsson

    Äntligen någon om börjar tänka åt rätt håll. Räcker väl att säga så?

  • GSn

    Ett säkert sätt att få oss medlemmar att engagera oss mindre och vartefter lämna trossamfundet Svenska Kyrkan är att se till att besluten kommer kommer att fattas så långt bort ifrån oss som möjligt!
    Jag vill att min kyrkoherde ska vara präst (teolog, liturg, förkunnare, själasörjare m m) i första hand! Det är det hans kallelse och utbildning pekat mot!

  • Maria Ottensten

    Jag håller med dig Anders! Det är dessutom intressant att titta på ordningen för mottagande av kyrkoherde, och se hur många av de uppgifterna som blir kvar i de föreslagna mega-jättepastoraten...
    Maria Ottensten, kyrkoherde i Örgryte'

  • medlem

    Om artikeln vänder sig mot sammanslagningarna generellt är jag med, men de förslag som går ut på pastorat med 15 präster och 50000 tillhöriga är också på tok för stora. Skillnaden mellan dem och ett på 300000 är marginell och inte särskilt mycket bättre. Hela problemet med strukturutredningen är att man tömt begreppet föramling poå innehåll, avskaffat den lokala demokratin till förmån för pseudoregionala val. Att få så kraftfullt ta ställning som Bexell gör är nästan lite patetiskt.

  • Carina Etander Rimborg

    "Närhet, gemenskap och engagemang kräver en närvarande kyrkoherde. Detta förutsätter ett gripbart pastorat."

    Vad är närhet, gemenskap och engagemang, i det här sammanhanget? Vad är en närvarande kyrkoherde? Och hur stort är ett gripbart pastorat? Är det antalet människor som bor i pastoratet? Är det längden och bredden (ytan?) Är det hur många gudstjänster det firas i veckan?

    Rädslan för att förändra något verkar göra det som finns idag till något ideal.

    Men vad är egentligen en församling? Vad ska definiera en församling?
    http://poskvalblogg.blogspot.se/2012/09/vad-ar-en-forsamling.html

  • Medlem 2

    Kloka, viktiga och förhoppningsvis vägledande tankar för Kyrkomötet från Bexell samt Stenström, Kallenberg, Borg och Kalin (SvD). Att också perspektivet av breddad och fördjupad teologisk reflektion och fördjupning tydliggörs är verkligen på tiden. Nu hade det varit på sin plats att även höra biskoparna uttala sig och tydligt markera sina ställningstaganden i den aktuella frågan.

  • Åke Appelgren

    Jag tror inte att detta är någon framkomlig väg för Svenska kyrkan. I själva verket blir det nog dödsstöten! Trista framtidsutsikter för den som skall vara kyrkoherde. Tänk att inte få lov att sitta hos en församlingsbo över en kopp kaffe någon gång i prästlivet. Närhet, närvaro, berörande och meningsfulla gudstjänster och möten med människor - det kanske kan vara en väg framåt mot det församlingsliv där människor, vare sig de är förtroendevalda, idellea eller betalda medarbetare eller bara människor, samlas kring ordet och sakramenten!
    Megapastorat=megakatastrof

  • Sten Nordlund

    Bantning är bra för överviktiga, inte för de som redan är underviktiga. Omstruktureringens mål är väl att skära bort kostnader? Skrivningarna om övriga positiva bieffekter känns inte sådär väldigt genomanalyserade.
    Förslaget att förlänga beslutsprocessen känns rimlig.
    Det kanske finns kreativa lösningar för samverkan som är lika bra som att mocka ihop större och större och större enheter? Ifrågasättande av strukturutredningen behöver inte bero på förändringsrädsla. Erfarenheterna från näringslivets schablonförändringar säger att både överflödiga och livsnödvändiga fettdepåer tenderar att brännas bort.

  • Sten Edgar Staxäng

    Äntligen har kritiken kommit mot massförstörelsen av församlingarna! Tack Anders Bexell, Annika Borg, Wernersson och andra.
    Närheten till folket fördärvas, kommer inte heller stoppa utträderna, tvärtom, inte heller en ekonomskt vinning.
    Vi som var med då man gjorde församlingarna mindre för att vara nära människorna, att effektivt arbeta i kyrkan, förstår inte vad som farit i politikerna?När man i andra delar av världen, t.ex i Etiopien, ser att församlingen börjar bli för omfattande, bildas nya.

  • Sidor

REKOMMENDERAT