Ser vi slutet på insamlingsarbetet?

Vi kan i senaste numret av Kyrkan Tidning läsa att Svenska kyrka ska använda 30 miljoner kronor för att sälja in namnet Act-Svenska kyrkan istället för Svenska kyrkans internationella arbete. Detta namnbyte sägs komma att stimulera fler givare till det viktiga arbete som Svenska kyrkan bedriver internationellt.

Såsom en av dem som förväntas prata vid gudstjänster och andra samlingar för de angelägna ändamål som Svenska kyrkans internationella arbete har, känns det nya namnet fullständigt befängt. Vem kommer att begripa vad som avses, knappt vi själva.

Skälet till bytet sägs vara att begreppet Svenska kyrkans internationella arbete inte skapar tillräckligt engagemang, än mindre den givmildhet som alla insamlingsorganisationer behöver. Vad får de som beslutat om namnbytet att tro att akronymen ACT skulle skapa de vibbar som vi är ute efter? Först måste således detta begrepp dechiffreras, därefter är vi tillbaka på ruta 1, det vill säga Svenska kyrkans internationella arbete. Då först inträder det som vi borde vara ute efter, att så målande vi kan beskriva det vi gör eller i den anda detta sker. Det var det begreppet Lutherhjälpen så fint lyckades fånga.

Jag har själv ett förflutet med att arbeta med det statliga biståndet. Där kom, som vi vet, pengarna som ett brev på posten genom 1-procentmålet. Bra eller dåligt kan diskuteras för effektivitetens skull. Men, där hade vi möjlighet, också som biståndsmyndighet att i lugn och ro beskriva för våra politiker vad vi behövde och hade gjort för tilldelade resurser.

Även vi hade ett namnbyte på gång i mitten av 90-talet, när alla biståndsorgan skulle samlas under ett tak. Efter att ha spenderat ett ansenligt antal miljoner på att utreda frågan, blev beslutet samma akronym, Sida, men den här gången med små bokstäver. Att försöka skapa ett nytt namn ansågs bara förvirra den svenska allmänheten och utomlands stod begreppet Sida för hög kvalitet med mera.

När jag med stolthet var Afrika-chef på den svenska kooperationen gemensamma biståndsorgan, Kooperation Utan gränser, på engelska Swedish Cooperative Centre, var det lätt att beskriva vilka vi var och vad vi ville åstadkomma, samverkan såväl inom konsument- och producentverksamhet. Men, detta ansågs inte heller ligga tillräckligt i tiden, så nu heter organisationen We Effect. Vem begriper detta och hur mycket förklaring krävs inte för att få den aha-upplevelse vi redan fick omedelbart.

Nu är Svenska kyrkan inne på samma hopplösa spår. Nej, ta tillbaka begreppet Lutherhjälpen, eller varför inte kalla det Luthersamverkan, då det idag handlar mer om samverkan än enbart hjälp. Om inte det går eller faller på läppen, behåll då åtminstone det vi nu har.

Vad vi kallar oss utomlands har mindre betydelse för oss som förväntas övertyga om arbetets vikt här hemma. Och, handen på hjärtat, det handlar nog mer om att återigen få fler på engagerade internationella ombud för verksamheten än ett obegripligt namnbyte.