Ska kyrkan byggas ovanifrån?

Att Svenska kyrkan behöver en ny struktur är väl de flesta överens om. Tyvärr blir det ju märkligt när Kyrkomötet skall besluta om huruvida församlingarna skall få ha inflytande över sin egen verksamhet. Det är ju inte bara den drygt decenniegamla Kyrkoordningen som talar om församlingen som ”den primära enheten”.
Redan under den första kristna tiden så utgjorde den lokala församlingen en grundsten för hela den kristna gemenskapen.

Om man på allvar menar att det är viktigt med medlemsengagemang och deltagande i kyrkans verksamhet så måste man bygga kyrkan underifrån. Alltså har man tänkt fel när man tar bort valen i församlingarna till förmån för val endast på högre nivåer. Detta kommer med största sannolikhet leda till än mindre engagemang i de kyrkliga valen och som värre är; än mindre engagemang i den kyrkliga verksamheten.
Jag förordar ett representativt valsystem där församlingarna är basen. Varje församling väljer sitt eget kyrkoråd, som styrelse för församlingen. Dessa utser representanter i nästa nivå (samfällighet/pastorat) i proportion till respektive församlings medlemsantal. Samfälligheterna i sin tur utser på samma sätt representanter till stiften osv.

På detta sätt kan man skapa intresse för uppdrag inom kyrkan som verkligen bygger på engagemang i den lokala församlingen. Eftersom engagemanget i församlingarna kan se ut på olika sätt beroende av hur församlingen är och fungerar, så skapar detta med en viss automatik en bredd och mångfald som kyrkan så väl behöver.
Att, som nu är risken, lägga på kyrkan en struktur med ovanifrånperspektiv är inte bara dumt, det är dessutom mot såväl ett demokratiskt som ett bibliskt förhållningssätt. Utveckla istället för avveckla!

Magnus Gunnarsson
Medlem och engagerad i Varnhems församling, Skara pastorat och Skara stift