Skärp kunskapskraven i teologiska kärnämnen

Anders Kristoffersson fil dr i nationalekonomi och teol kand, kyrkvärd i Ålidhems församling, Umeå

Det krävs andra ting av präster men skärpta krav i de teologiska kärnämnena är nödvändiga för arbetet med lärandet men också för kyrkans självförståelse.

Mattias Lönnebo har i en ledarkommentar till kyrkovalet (Kyrkans Tidning nummer 38/17 ) pekat på den smått surrealistiska valdebatten. Och det är klart: När det sekulära partipolitiska dramat med kampen mellan Socialdemokraterna, S, och Sverigedemokraterna, SD, kom att dominera den massmediala liturgin var det kyrkan som samhällsspegel som lyftes fram. Och detta på bekostnad av innehållsfrågor som minskat antal döpta och hur vi blir bättre på att följa Jesus, två av Lönnebos exempel.

Men kyrkan är inte bara samhällsspegel. Talet om Jesus och Guds rike gäller samhället och dess människor men sträcker sig också utöver det i tid och rum. Detta ”bortom” är främmande för sekulära politiska partier – men naturligtvis inte för deras hedervärda kyrkopolitiska företrädare. För sådana partier är sjunkande dopfrekvens ett problem därför att det minskar det ekonomiska utrymmet för angelägna satsningar, inte därför att människors försoning och samhällets befrielse står på spel.

Men kyrkan är mer än samhällsspegel också därför att förkunnelse och handlingar ska svara mot något utöver människors egen-definierade behov. Göran Tingströms plädering på Kyrkans Tidnings debattsajt-den 27 september, att evangeliebokens produktfokus ska ersättas av kundfokus är djupt problematisk. Som gammal nationalekonom ryser jag inför denna ekonomistiska syn på kyrkans uppdrag – och där dessutom ”efterfrågan” ska bestämma ”utbudet”.

Tingström ser Jesus som en modell för ett lyhört bemötande av människor. Och Jesus är en modell, javisst, men också därför att han konfronterade och ställde krav på människor (mannen som ägde mycket i Mark. 10:17-31). Jesus godtog inte bara människors beskrivning av problem utan omformulerade dem och lyfte fram ett alternativt sätt att leva.

Naturligtvis finns gränser för Kanaans tungomål. Men en kyrka med frimodighet och stolthet, grundat i hoppet (Hebr. 3:6), som inte bara speglar samhället, kan tala om Jesus och ge tydliga bilder av Guds rike. Men då krävs ett förstärkt lärande hos oss som tillhör det allmänna prästadömet. Och detta när den sekulära skolan sedan flera decennier tillbaka inte längre ger en konfessionellt präglad kunskapsbas. Katekesen för det postsekulära samhället återstår att skriva och berätta. Denna stora uppgift kräver bland annat en annan utbildning av de präster som ska vägleda oss andra.

I några artiklar före sommaren ställde jag frågor om våra blivande prästers utbildning och föreslog skärpta krav i kyrkohistoria och kyrkostudier men även i systematisk teologi och etik (Kyrkans Tidning nummer 1/17, nummer 11/17 och nummer 18/17). Det krävs andra ting av präster men skärpta krav i de teologiska kärnämnena är nödvändiga för arbetet med lärandet men också för kyrkans självförståelse.

Mina frågor är kopplade till det tidigare arbetet med en ny katekes, till projektet Dela tro - dela liv och till ärkebiskop Antjes tal om vikten av stärkt lärande, senast i Kyrkans Tidning nummer 40/17. Allt summerar till att både vigda präster och ”allmänna” präster behöver fördjupade kunskaper och förmågor utöver de som bara speglar det sekulära samhället.

Ingen ansvarig har reagerat. Jag har tillräckligt många förnuftiga vänner för att inte dra slutsatsen att frågan är oviktig. Tidigare föreslog jag två tolkningar av tystnaden, att det saknas ett formulerbart svar eller att frågan inte förtjänar ett svar i denna tidning.

Nu brukar människor som anklagas för att vara oprofessionella eller arroganta normalt sett svara. Men jag ställde inte frågor till enskilda människor utan till en byråkrati, och som tidigare centralbyråkrat vet jag att en sådan inte reagerar som människor. Därför gör jag nu ett sista försök genom att rikta mig till de personer som har ett särskilt ansvar för dessa frågor, inte bara på uppdrag av kyrkomöte och kyrkostyrelse, utan förhoppningsvis också gentemot en bredare offentlighet i vår kyrka.

Vad anser alltså Anne-Louise Eriksson, rektor vid utbildningsinstitutet, eller Elisabet Pettersson, chef för prästprogrammet, om förstärkta krav på kunskaper i teologiska kärnämnen? Och hur bedömer Cristina Grenholm, kyrkosekreterare vid Kyrkokansliet, erfarenheterna av katekesarbete och Dela tro – dela liv-projektet?

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Anders Kristoffersson, fil dr i nationalekonomi och teol kand, kyrkvärd i Ålidhems församling, Umeå

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.