Smärtsam oklarhet om odöpta barn

Professor Carl Fredrik Wislöff skriver klargörande om reformatorernas inställning och om hur bekännelseskrifternas grundläggande besked utnyttjats som förevändning för att alls inte bry sej om deras grundläggande undervisning:
http://www.habackuk.blogspot.com/2011/04/odopta-barns-ode.html Jfr även Per Hulthéns "Om vägen kunde berätta":http://www.habackuk.blogspot.com/2011/04/ur-om-vagen-kunde-beratta-av-pe...

Det här med dopet känns ungefär som att som att vuxna människor projicerar sitt inre mörker på spädbarn och sedan försöker trolla bort det med en hokus-pokus-metod. Det kan ju inte fungera. Tron är INTE MAGI.
Döpandet var förresten väl mera Johannes döparens grej än Jesus? Hur många döpte Jesus?
Det står så här i Bibeln: " Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst; men den som icke tror, han skall bliva fördömd."
Obs! ordningen i den första delen. TRON kommer först, sedan dopet. Och i den andra delen sägs ingenting om att den som inte blir döpt skulle bli fördömt.
Jag tänker att dopet endast är en yttre symbol som att äta tårta, hissa flaggan eller vad som helst. Den har ingen magisk kraft i sig.

Enbart symbolvärde eller en djupare betydelse, vilket värde har dopet?

Jag tror det är i betraktarens öga, dopet är nog för många ETT ganska djupt och viktigt exempel på vad jag syftar på med medlemsnytta. För andra kanske det inte har samma betydelse... Observera att det måste vara medlemmens/människans utgångspunkter som styr innehållet i ordet medlemsnytta, inte funktionärens.

Svenska kyrkan (och hela kristenheten) borde en gång för alla göra upp med den vidskepligt-magiska synen på dopet. Inget odöpt barn (eller människa över huvud taget) riskerar automatiskt att hamna hos några mörkrets makter efter döden. Ett sådant synsätt är helt kristligt och oförenligt med Jesu undervisning om Guds-riket.

Citat ur artikeln:
/I botten ligger synen på arvssynden och vilket förhållande som finns mellan människan och Gud före dopet./

Seden, att med förtäckta hot om djävulen och helvetet skrämma livet ur oskyldiga nyfödda barn och föräldrar, upphörde för tvåhundra år sedan i Sverige.

Citat:
/Abrenuntiation (lat. abrenuntiatio "avsägelse", "avsvärjelse", även abrenuntiatio diaboli) är den del av det kristna dopet där den som skall döpas eller (vid barndop) faddrarna avsvär sig djävulen och hans herravälde över människorna./

/Abrenuntiation ingår i katolska och ortodoxa dopritual och alltjämt i den danska kyrkans, men togs 1811 bort från den svenska kyrkohandboken./

Källa:
Wikipedia

Bibelns otidsenliga föreställningar om synd och skuld strider uppenbart mot de grundläggande mänskliga rättigheter som skyddas av Europakonventionen.

Enligt Europakonventionen, Artikel 6, Rätt till en rättvis rättegång, gäller oskuldspresumtion, vilket innebär att människans grundläggande rättighet är att betraktas som oskyldig till dess att skuldfrågan avgjorts.

"Vi har tidigare på ledarplats pekat på avståndet mellan församlingarna och ledande teologer i kyrkan. "

Vilken icke-fråga! Mer relevant och trängande hade varit att peka på avståndet mellan kyrkkristna och ledande politiker i kyrkan.

Hur någon idag kan tro att ett barn förvandlas från djävulens barn till guds barn för att en prästvigd människa utför en ritual är skrämmande. Dopet är församlingens accepterande av en ny medlem som den samfällt känner ansvar för. Ingen människa indöpt i en kristen församling skulle behöva hamna i utanförskap om dopet verkligen fungerade. Men det gör det uppenbarligen inte, vare sig teologiskt eller gruppdynamiskt. Det vore bättre om de kristna bekymrade sig mer för välbefinnandet hos barnen och ungdomarna i sin församling än om deras eventuella räkmacka till himmelen via dopet.

I biskopsbrevet står ordagrant (sid. 32): "Dopet renar oss från synd och skuld. Vi tillhör inte längre syndens och brustenhetens sammanhang. Den skuld vi ådragit oss är utplånad." Vad betyder detta? Vilken skuld har ett litet barn "ådragit sig"? Är inte "brustenheten och syndens sammanhang" något vi alla brottas med genom hela livet vare sig vi är döpta eller inte? Tänk om det vore så enkelt som biskoparna skriver. Vilken fantastisk magi!

Ursäkta att jag är lite tjatig, men återigen vill jag tacka den ihärdige och genomtänkte Sten Nordlund. Tack igen!

Hallå! Nu pratar vi inte om vad kommunen eller de politiska partierna - eller ens medlemsmajoriteten och "sunda förnuftet" - kan tänkas godkänna. Nu pratar vi rimligen om vad Nya testamentet och vår kyrkas bekännelse faktiskt lär om dopet.

F.ö. säger jag som Chesterton att det är lite lustigt att förneka just arvsynden - den enda av vår kyrkas dogmer som låter sej experimentellt bevisas. Föddes vi lika goda som Jesus är det ju obegripligt att vi alla, utan undantag, efter så kort tid är i så uppenbart behov av förlåtelse.

Arvsyndsläran är underbar - annars vore ju allt de stackars småbarnsföräldrarnas skuld! Visst kan man säga att det på ett sätt är naturligt rent biologiskt att vara egoistisk, avundsjuk et c, men eftersom vi samtidigt försöker motverka detta har ju även ateister ett slags arvsyndslära även om man uttrycker den i biologiska termer. Bara rena nysatanister som betraktar precis allt som "naturligt" och avskyr alla hämmande inslag i religion och fostran skulle förneka de destruktiva anlagen. (Förresten anser ju många av dem att medlidande och svaghet är något slags "synd" att brottas med och motverka, så... ;).