Från Malmö i söder till Umeå i norr möts människor i alla åldrar varje vecka för att fira mässa. De är pingstvänner, ortodoxa, svenskkyrkliga, katoliker, kväkare och baptister och tillhör Ekumeniska grupperna för kristna homo- och bisexuella samt transpersoner. De förenas i en gemensam önskan att tillsammans med andra kristna träda inför Gud med kropp och själ, med sin kärlek och sin oro. Sveriges ekumeniska kvinnoråd har arbetat med ekumenik i praktiken i snart hundra år. I dag finns lokalföreningar på 14 platser i Sverige och de arbetar bland annat med Världsböndagen.

Också Broderskapsrörelsen har rötter långt bak i tiden: 1920 samlades kristna socialdemokrater för att tillsammans försöka förverkliga sin vision om den goda skapelsen.
  I dag sysslar de en hel del med interreligiös dialog och samarbetar med judiska och muslimska socialdemokrater. Genom samtal och reflektion söker de vägar till en rättvisare värld, en värld där också marginaliserade och exkluderade röster hörs. På Teologiska högskolan i Stockholm möts dagligen studenter med olika perspektiv i tros- och värdefrågor. Att få den egna uppfattningen ifrågasatt och utmanad blir en viktig del av lärandet.
  Ekumenik bedrivs intensivt och uppriktigt i många sammanhang i Sverige – sammanhang som är öppna för båda könen och alla åldrar, sammanhang som vill ta varje människas möte med Gud på allvar, som drivs av övertygelsen att vi hör ihop och tillsammans kan förändra.

Vi tycker att det är spännande och angeläget att belysa de ekumeniska gemenskaper som spirar i den svenska kristenheten, men känner oss frågande inför den bild av den ”nya” ekumeniken som Kyrkans Tidning 2/07 väljer att ge. Att svenska, väl etablerade män i den övre medelåldern med i stort sett samma värderingar känner gemenskap med varandra är långt ifrån någon nyhet och vi frågar oss om inte den bild av ekumeniken som nämnda strömningar illustrerar är alltför snäv. Reportaget följs upp i Kyrkans Tidning 3/07, där frågan varför ”nästan bara manliga ledare och inspiratörer syns i de ekumeniska rörelserna” ställs och några kvinnliga röster får komma till tals. Vår fråga är emellertid varför Kyrkans Tidning väljer att uteslutande exemplifiera samtida ekumenik med dessa manligt dominerade strömningar utmärkta av relativt stor värdemässig och teologisk konsensus.

Vi efterlyser en bild där ekumenik inte enbart handlar om att människor från olika kyrkliga traditioner skapar trygga allianser med likasinnade i en hotfull värld.
  Den verkliga ekumeniska utmaningen består snarare i att skapa arenor för möten mellan människor med olika värderingar och teologiska uppfattningar. Ekumenikens mål behöver inte vara harmoni och samsyn – kanske är just mötet, konfrontationen och samtalet ett mål i sig.

Sofia Camnerin
Lars Gårdfeldt
Ann Heberlein
Elisabeth Hjort
Maria Küchen
Gunilla Lindén
Ola Sigurdson
Jayne Svenungsson
Susanne Wigorts Yngvesson

Svar: Ekumeniken är bredare än så

Sedan starten av Kyrkans Tidning har det varit självklart att skildra det ekumeniska skeendet, både i Sverige och internationellt. Vår ambition är att fördjupa den bevakningen. Ett steg i den riktningen var rapporteringen från Kyrkornas världsråds generalförsamling i Porto Alegre för ett år sedan, med daglig rapportering på webben, vår kanske enskilt största satsning under hela 2006. Artiklarna i nummer 2 och 3 i år skildrar en annan ny strömning, med helt andra kännetecken. Men det ekumeniska skeendet är självklart bredare än så. Det ska vi också skildra i kommande artiklar.

Dag Tuvelius
chefredaktör