Snedvriden analys av Hägglund

Därför var det med stigande förvåning jag försökte följa hans resonemang i debattartikeln Paulus ord kan inte anföras mot kvinnliga präster, Kyrkans Tidning nummer 20/14. Hägglund verkar ha anammat den nutida argumentationsteknik som bygger på att om man dels konstaterar att argumenten för något ”ingalunda [är] så entydigt som många tror” och dels att det finns argument som också pekar i en annan riktning så är plötsligt alla ställningstaganden i någon bemärkelse berättigade.

Men Bibeln ger ett starkt stöd för uppfattningen att kvinnor inte ska ha ansvar för församlingens ledning och undervisning. Det handlar inte om exeges av en enda passage (1 Kor 14), utan en helhetsläsning. Därmed inte sagt att det inte finns exempel som pekar i en annan riktning, men dessa är betydligt färre och otydligare än de exempel och den direkta undervisning som ges i frågan och leder till en traditionell förståelse. I det sammanhang jag är verksam – Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner – får det uttryck i att vi inte kallar kvinnor till att bli predikanter och inte använder kvinnliga präster från Svenska kyrkan vid våra gudstjänster och möten.

Det verkar som om Hägglund tror att vi som inte bejakar kvinnors tillträde till Svenska kyrkans prästämbete sätter likhetstecken mellan det ämbetet, som det ser ut i dag, och det ledarskap som fanns i urkyrkan. Det är möjligt att det finns de som gör en sådan direktkoppling, men jag har inte träffat någon. Tvärtom. Evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete har sin bakgrund i nytestamentlig tid, men självklart har Svenska kyrkans ämbete också formats genom historien och en del av de uppgifter som idag knyts till det kan utföras också av andra kristna, män som kvinnor.

Hägglund påpekar att ett underkännande av kvinnliga prästers ämbetsutövning innebär ”ett ifrågasättande av hela samfundets trovärdighet”. Så är det. Svenska kyrkan förlorade en del av sin trovärdighet med reformen 1958, liksom man förlorat ytterligare något varje gång man tagit steg för att marginalisera oss som står för den gamla förståelsen. Men när Hägglund antyder att de som är motståndare till prästvigning av kvinnor vill ”förse Jesu egen instiftelse av nattvarden med ett tillägg” känner jag mig inte träffad, utan läser Augustana: ”Både sakramenten och Ordet äro i kraft av Kristi instiftelse och befallning verksamma, även om de meddelas genom ogudaktiga.”

Erik J Andersson
Missionsledare för Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner
Teol kand, leg läk