Med en effektiv organisation och bra försäkringar kunde Växjö stift begränsa förlusterna, men de uppgick ändå, enligt interna beräkningar, till minst 250 miljoner kronor. Av detta belopp skulle hälften, alltså 125 miljoner, direkt ha tillfallit stiftets församlingar.
De pengar som trots allt gått att rädda har erhållits i form av ”vinster”, alltså stora belopp på kort tid. Det är samma förhållande som vid andra skador.
Om någons hus brinner upp får ägaren ersättning i form av en rejäl hög med pengar på en gång. Att detta är följden av det skadeläge som uppstod, och att det i själva verket handlar om stora förluster, har således varit mycket enkelt att förklara för våra medmänniskor, lekmän såväl som fackmän. Så icke för kyrkostyrelsen. Även Kyrkans Tidning använder helt okritiskt begreppet ”skogsvinsterna”.

Ett minimikrav för en ledamot i kyrkostyrelsen måste vara förmåga att ta in ett resonemang av ovanstående innebörd.
Andra organisationer vässar nu sina styrelser inför en oviss framtid. Kyrkostyrelsens hållning däremot, ger med pinsam tydlighet besked om att kyrkan inte har de vassaste knivarna i sin verktygslåda!
Särskilt vilse lyckas Levi Bergström vandra, när han – fast till anklarna i partiträskets retorik – väljer att använda ordet solidaritet på ett sätt som får mina gamla socialdemokratiska vänner att skämmas. Hur långt denna form av ”solidaritet” skall sträcka sig är emellertid oklart. Skall den vars hus brinner upp lämna försäkringsersättningen till grannarna? Skall änkan dela ut sin makes livförsäkring till vännerna?

Det finns en frustration på landsbygden över många politiska beslut, där man upplever en spricka mellan stad och land. Kyrkostyrelsen har nu lyckats bidra till att denna spricka även blir tydlig inom kyrkan. Den vrede ute i församlingarna som kyrkostyrelsens krav väckt kommer tyvärr att bli mycket svår att överbrygga. Vi underrättas nu om svåra stormar i norra delen av landet. Tiotusentals människor är utan el och telefon, skogsskadorna enorma. Människor kommer att skadas, eller till och med omkomma, vid röjningsarbetena. Kanske läge för Uppsala att kräva ny ”solidaritet” från stiften i norr?
Eftersom jag nu efter valet lämnar mitt uppdrag, talar jag för mina egna känslor och upplevelser, och givetvis inte alls för egendomsnämnden.

Bengt-Eric Ericsson
(M) 2:e vice ordf. (avgående),Egendomsnämnden i Växjö stift