Inför stora familjehelger blir det extra tydligt för Unga Station att Sverige, trots välstånd och goda intentioner, inte lyckas sätta barnens behov i fokus eller ge människor förutsättningar att leva ett liv i trygghet och stöd i att förändra sin livssituation.

Som pojken i tonåren som nyligen flyttat med sin mamma, pappa och lillasyster till ett nytt billigt boende, det femte i raden på kort tid. Det temporära boendet ligger långt bort från pojkens skola. En skola han äntligen trivs och har funnit trygghet i. Han får gå kvar i skolan, men kan antagligen inte, eftersom skolan säger nej till att betala för ett SL-kort.

Eller som mamman, vars dotter har rätt att gå i skolan - men inte kan - för att flickan inte har några vinterkläder. Nu ska mamman samla tomburkar för att få ihop pengar till tunnelbaneresan till Unga Station för att ansöka om hjälp.

Eller som föräldrarna som under en tid har tvingats bo utomhus, med sina två döttrar, i brist på en varm bostad.
Listan är lång.

Vi har en socialtjänstlag i Sverige sedan drygt 30 år tillbaka. I lagens portalparagraf står det tydligt att "samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet". Lagen säger även att barnens behov ska stå i centrum.

Det är skamligt och bedrövligt att Sverige inte klarar av att leva upp till lagens mål och intentioner. Beslutsfattare måste se verkligheten som den är - att det blir allt svårare för många familjer att få pengarna att räcka till, i takt med att de ekonomiska klyftorna ökar.

Alla familjer måste ges möjlighet att göra mer än att bara överleva dagen. Då krävs det att man utgår ifrån hela livssituationen, inte bara isolerade delar av den, vilket tyvärr hör till vanligheterna. Först då skapas förutsättningar för en varaktig livsförändring.

På Unga Station möter vi varje dag, öga mot öga, familjer som kämpar med sina liv. Hjälplösheten och maktlösheten drabbar även oss. Målet är att skapa förutsättningar för att ha möjlighet att förändra det man vill i sitt liv. Vad vi kallar egenmakt. Det är ett arbete som tar tid och som kräver att tid ges. Men så länge familjen har stora akuta basbehov, som att man inte vet om man har tak över huvudet eller mat på bordet i nästa vecka, är det en omöjlighet att arbeta långsiktigt med att bryta utanförskapet - med hjälp av samtal, ombudsmannaskap, nätverksarbete och rådgivning. Men även genom aktiviteter som ger kraft, skapar samhörighet och bygger nätverk.

I dag ligger ansvaret för akuta insatser i allt större utsträckning på ideella organisationer och kyrkan. Vi ska och vill vara ett komplement till samhällets stöd, men har istället blivit ett alternativ. Så ser verkligheten ut.

Alla aktörer - framför allt ansvariga politiker och andra beslutsfattare - måste börja agera utifrån ett helhetsperspektiv och leva upp till socialtjänstlagens portalparagraf. Regelverket och samhällets sociala insatser måste anpassas efter verkligheten, inte tvärtom.

Erica Sandin, verksamhetschef, Unga Station, Stockholms Stadsmission
Inger Ekbom, metodutvecklare, leg psykoterapeut Unga Station, Stockholms Stadsmission